– Tänk om matchen ändå hade pågått en sekund till. Då hade vi nog fått båda poängen.
IFK-målvakten Emil Persson ler. I handen håller han en rejält fylld plastkasse från en sportbutik. Priset han just fått som hemmalagets bäste spelare. Det var inget svårt val. Emil var överlägsen.
Det han tänker på är IFK-spelaren Fredrik Anderssons långskott i slutsekunden. Det letade sig nämligen in i målet via målvakten. Men tiden hann rinna ut för hemmalaget.
Precis innan hade Järnvägen, med runt tio sekunder kvar, kvitterat till 22–22. Gästerna var en man kort och hade tagit ut målvakten. Emil räddade det första skottet. Men domarna gav Järnvägen bollen tillbaka via ett frikast. Då glömdes högersexan i Järnvägen bort helt.
– Helt fel kille som blev fri, konstaterar Emil i IFK-målet.
– Han gjorde väl deras fem sista, eller hur, fortsätter han.
Emil fick övertag på de flesta av Järnvägens spelare i andra halvlek. Men inte högersexan Daniel Björkman. Därför delade lagen till sist på poängen.
– Men det känns som en förlust, tyvärr gör det det, säger Emil.
Matchen svängde ordentligt. I inledningen av andra halvlek hade gästerna ledning med två bollar. Men 15–17 blev till 19–17. Därefter höll Emil laget kvar i tvåmålsledningen med räddning på räddning. Efter fyra bommade anfall kom också 20–17 av Fredrik Andersson. Det kändes matchavgörande.
– Och sedan har vi ju bra lägen att göra ett till när det står 20–17, riktigt bra lägen.
Istället tog gästerna time out och kom sedan ut med dubbelpunkt resten av matchen. Matchen svängde igen. 20–17 blir 20–21.
– Det blev rörigt, konstaterar Emil om punktspelet där också helt fel IFK:are lockades att gå på avslut.
– Försvarsspelet tycker jag är bra hela matchen. Men vi får inte till anfallsspelet. Vi blir stingsliga och vågar inte gå för det när det inte går som vi tänkt oss, analyserar Emil.
Dessutom var Järnvägens målvakt Gustav Öster också vass, framför allt på kantskotten. Hampus Engstrand gjorde två mål, Olle Ivarsson Hamberg fem där två dessutom var straffar. Gästerna täckte ut hemmalagets kantspel och fick IFK-spelarna att ta svåra lägen som Öster många gånger räddade.
Men IFK kom trots allt tillbaka ännu en gång. Simon Skuthälla sprintade runt sin försvarare och vräkte in 21–21. När sedan gästerna därefter snackade till sig en utvisning kunde Olle Ivarsson Hamberg äntligen få utrymme och piska in 22–21.
Gästerna och Daniel Björkman fick sedan sista ordet. Att göra sitt lags fem sista mål var snyggt. Men hemmalaget hade också en målgörare som hamnade i ett stim. Fredrik Andersson gjorde sex raka mål från 13:e till 18:e målet.
I hemmalaget var man inte så nöjda med domarinsatsen.
– Det blir så sönderryckt med så mycket utvisningar, säger Emil Persson.
IFK-tränaren Peter Melchersson var mer tydlig.
– Det är två personer som gör att vi tappar en pinne. Det blir krampaktigt när killarna inte vet vad de får göra och vad de inte får göra, dundrar han.
– Men jag är stolt över killarna. De får utvisningar för skit men inte någon för snack.
Tyvärr blev domarnivån på plan väldigt ojämn.
– Men det var inte bara vi som drabbades, konstaterade Emil Persson.
[fakta nr="1"]