En sak Àr klar. Produktionsbolagen bakom denna version av Svansjön har en efterfrÄgad produkt. Tre mÄnader i strÀck gÄr turnén i Norden och pÄ kontinenten. Med förestÀllningar nÀstan varje dag.
SĂ€kert blir detta ocksĂ„ en kassako. ĂndĂ„ Ă€r biljetter för sexhundra inget att sĂ€ga nĂ„got om, för det Ă€r vad balett och opera kostar i dag. Minst. Men en lapp med namnen pĂ„ solisterna hade jag vĂ€ntat mig.
Men visst Àr det roligt att det finns ett sÄdant sug efter klassisk balett pÄ tÄspetsarna med romantiskt kÀnslosvallande musik till en saga om prinsens olyckliga kÀrlek, om den goda sidans kamp mot trollkarlen och om hur kÀrleken segrar in i döden.
I Nyköping i lördags fanns det inte en biljett kvar att köpa. Har det nÄgonsin hÀnt tidigare? Och samma kvÀll som det var Melodifestival pÄ tv.
Det lÀr sÀkert ocksÄ dröja innan vi hÀr fÄr se en sÄ hÀr stor klassisk och professionell balett live pÄ scen igen.
Prinsen sjÀlv var vÀl mer ung och korrekt Àn hÀnförande och inte hundra procent trygg i sin assistans av ballerinorna. Men detta och liksom hela förestÀllningen tog sig efter hand. Hans vita svan var graciös och gripande, och som svart svan var hon farlig och förförisk och imponerade med sina 32 snurrvarv, alltsÄ fouttéer pÄ franskt balettsprÄk.
PÄ festerna vid hovet fick hela kÄren visa upp sig i vackra klÀder, inte alltid helt synkroniserade, och dansa fristÄende tablÄer, till exempel spanskt med tamburin.
ĂndĂ„ kĂ€nns allt sammantaget som en budgetversion. Att musiken var inspelad och kortad med en halvtimme gjorde kanske inte sĂ„ mycket. Men det var torftigt med bara en fondbild och sĂ„ lite glans över hovlivet.