Patrik Hall är anställd vid Malmö högskola. Han anser att kommuner och landsting sätter alltför stor tilltro till marknadsföring och snygga hemsidor.
– Det finns en otrolig tro på detta om att marknadsföring är väldigt viktigt. Men när man lägger så mycket resurser finns det risk att medborgarna blir förbannade över den bild som ges, säger Patrik Hall.
[fakta nr="5"]
Han skrev nyligen en debattartikel i Dagens Nyheter under rubriken "Allt fler styr och kontrollerar - allt färre gör själva jobbet". Han ser att myndigheternas ökade resurser riskerar att gå till ökad byråkrati, till chefer och administratörer. Han hänvisar till att antalet chefer i offentlig sektor, till exempel, har ökat kraftigt de senaste åren samtidigt som de som utför själva kärnuppgifterna blir färre.
– Ökningen av till exempel chefer inom landstingen har ökat jättemycket de senaste åren, 300 procent, säger Patrik Hall.
Kommunikatörerna är en del av kommunernas och landstingets administration. Patrik Hall är orolig över att kommunikatörerna blir fler samtidigt som media tvingas till nedskärningar. Det gör att bilden av en myndighet blir snedvriden.
– Ska man hårddra det så ägnar sig kommunikatörerna åt propaganda i någon mening. Det är en starkt vinklad information kommunikatörerna ägnar sig åt, säger han.
Patrik Hall anser att kommunikatörernas framväxt härrör från 1980- och 90-talet, i kölvattnet till kända så kallade "affärer" (Ebbe Carlsson, Motala-skandalen med flera).
– Det fanns ett behov av skydd för makthavare att omge sig med en stab, som en slags stötdämpare.
Dessutom såg makthavarna i den offentliga sektorn ett behov av att efterlikna företag, att invånarna ska ses som kunder och inte som medborgare, uppger han. Och så har det rullat på utan att någon ifrågasatt.
– Kommuner och landsting tycker att fasaden är väldigt viktig; sin egen organisations fasad, hur hemsidan ser ut och hur det rapporteras. Det är någon slags ängslighet. Jag är säker på att medborgarna inte bryr sig. Men inom myndigheten är man dock väldigt bekymrad över hur man uppfattas.
* * *
Det blåser en kylig vind över Stora torget i Nyköping. Filosofie doktor i statsvetenskap Jenny Madestam har just talat på samtalsfestivalen i residensstaden. Hon talade om demokrati och politiskt ledarskap i direktsänd TV. Den friska vinden gör att hon huttrar till.
– Det här (med kommunikatörer) är en konstruktion som man ibland kan sätta frågetecken efter: Vad fyller kommunikatörerna för syfte? Kommunikatören kan bli ett onödigt hinder i kommunikationen där det finns andra inom organisationen som skulle kunna göra det bättre, säger hon.
Jenny Madestam är också rädd över den pågående utvecklingen: att antalet kommunikatörer fortsätter växa och tidningsredaktionerna minskar. Samtidigt har kommuner och landsting tagit på sig ett ansvar att föra ut positiva budskap om organisationen.
– Hela det här att lokaljournalistiken dör ut är ett demokratibekymmer. Då pratar man (från kommuner och landsting) om att ”vi måste få väljarna att förstå vad som händer på kommunal nivå”. Men hur ska man det när man inte når ut?
[fakta nr="3"]
Och den bild som kommunikatörerna förmedlar är dessutom färgad, fortsätter hon.
– Det blir en bild som naturligtvis inte är objektiv. Så det är ett demokratiproblem. Företagen och myndigheterna kan tycka att det är smidigare, men för medborgarnas del är det betydligt bättre att vi har granskande journalister.
* * *
Gunnar Nygren är medieprofessor på Södertörns högskola. Han delar i mångt och mycket Halls och Madestams åsikter om den växande offentliga kommunikationsverksamheten.
– Det är ett marknadstänkande som dominerar den offentliga sektorn; att marknadsföra sig och ha nöjda kunder. Det är inte längre medborgare man finns till för, nu är det kunder. Och styrs man av ett marknadstänkande blir den offentliga bilden viktig, säger han.
[fakta nr="1"]
Han tror inte att sörmlänningarna är medvetna om att långt över 62 miljoner kronor av skattepengarna i år går till kommunernas och landstingets kommunikationsverksamhet.
– På tio år (2004-2014) så fördubblades antalet kommunikatörer i kommunerna och landsting samtidigt som antalet journalister, redaktionerna, minskade med 25 procent, på många redaktioner mycket mer. Det är ett styrkeförhållande som har förändrats och det är till nackdel för allmänhetens insyn.
Han ser en fara för demokratin om utvecklingen fortsätter med fler och fler kommunikatörer samtidigt som redaktionerna minskar.
– Det måste finnas en insyn i offentlig verksamhet. Det är den professionella journalistiken som kan göra det, det är få medborgare som har möjlighet att använda offentlighetsprincipen fullt ut. Det är bara professionella journalister som kan ta reda på hur skattepengarna används.