Raymond Johansson Wigardt var med rätta nöjd med sin boxning efteråt när han stod kvar i buren rätt länge efter det att alla segerbilder hade tagits och den rätt stora publiken släntrade hemåt – lugnet efter stormen.
– Ja, jag känner själv att jag lär mig saker hela tiden – och blir bättre för varje match. När det gäller boxningen har jag mycket Marcus Skoglund att tacka för mina förbättringar. Båda mina coacher är jättebra. De peppar och ger mig beröm, men tar också fram det jag ska förbättra till nästa gång, säger Raymond.
Motståndaren Abdulbasid Saidov, LSS Linköping, var rätt okänd innan.
– Min motståndare var tuff. Han åt smällar bra.
Segern var väldigt viktig för hela karriären. Senaste matchen var i slutet av april och då blev det förlust i en ganska jämn match.
– Ja, jag tycker att jag kan vara stolt över den här insatsen – viktigt inte minst för psyket inför fortsättningen.
Det var Raymonds betydligt mera distinkta och hårda träffar – något som Marcus Skoglund direkt efteråt tyckte var det Johansson hade förbättrat mest – som avgjorde. Jämför man med hur det såg ut för en handfull år sedan då det förvisso var lika stor vilja men desto mera flaxande och hål i luften i boxningen så är det väldigt stora framsteg i det viktiga stående momentet.
– Han försökte få ner mig men jag parerade och vi kom in i ett par riktigt tuffa dueller där det var att ge och ta – men på det stora hela tyckte jag att jag dominerade och förtjänade det här.
När publiken dessutom skanderade hans namn genom hela sista ronden fanns det liksom inte att förlora matchen.
– Ja, publiken...den är fantastisk, jag är så glad att få gå på hemmaplan. Man får ett helt annat adrenalin än någon annanstans.
Frida Hell glimtade visserligen till ett par gånger under den första treminutersronden i mötet med Malin Odadijan Håkansson från Skövde, två duktiga MMA-debutanter skulle det visa sig.
– Första ronden var ju min första någonsin i MMA så det var ganska mycket osäkerhet från min sida. Frågor som vad händer nu, hur blir det, kom hela tiden. Så den var lite trevande...
...andra ronden blir sedan inte så lång efter det att direktiven var att släppa högern.
– Ja, då började jag första ronden med att släppa högern (som träffade) och så fick jag in min arm under hennes käke, säger Frida lugnt.
Och får en före detta armbrytare från Storuman in det greppet där så är det kört. Hon släppte inte. Frida stoppade sin motståndare och det var också planen.
– Jag gillar inte att släppa bedömningen till domaren.
Hur kändes det totalt sett att göra MMA-debut?
– Jag var rätt lugn innan. När galan öppnade och de första matcherna var satt jag bakom och mediterade för mig själv. För att slippa den pressen. Sedan kollade jag på några matcher och kände mig ganska lugn – ända tills jag klev ut i buren.
Vilket är roligast att tävla i, MMA eller armbrytning?
– Ha ha, det har sin tjusning båda två. En MMA-match är ju mycket längre, även om andra ronden blev lite som en armbrytning. Det här vill jag göra fler gånger...