Ludwig Fleetwoods gamla rekord flög all världens väg. Först kom Andreas Jansson i mål över en minut innan och även tvåan Peter Öberg var snabbare än det gamla rekordet.
Men Jansson tyckte att det kändes segt. En av anledningarna kan ha varit att han som uppvärmning sprang fem kilometer på stadsloppet i Norrköping.
– Där gick jag i mål kvart över tolv och sedan åkte jag direkt hit. I Norrköping var fyra före mig, så där finns att jobba på. Men jag gick ut för hårt och stumnade sedan men det var bra träning, menade Andreas som där noterades för 15.35.
Han hann stelna till lite på vägen från Norrköping och första kilometern på Oxelöloppet var stel, men det funkade uppenbarligen ändå.
– Det var för snabbt för mig det här. Jag hade ingen klocka, men jag kände att jag skulle ligga med till stigen så fick jag se sedan, sa Peter Öberg som kom förbi och öste beröm över sin överman, medan Jansson medgav att han de första två kilometerna kände sig orolig med "ryggsäcken" Öberg.
Den forne orienteraren håller, trots att han inte tränar lika hårt längre, fortfarande bra klass.
För Janssons del var detta ett led i träningen inför nästa helgs SM. Två pass på lördagen, två pass i torsdags och en tuff uppladdning med träning denna vecka.
– Men det ska kännas bra där och då, man ska känna sig utvilad. Jag gjorde 14.40 på bana förra helgen på fem kilometer, men det vore bra att kapa någon sekund till.
Hur långt kommer du räcka?
– Inte långt, topp sex kanske. Jag har försökt träna, men först var det problem med en fotknöl och sedan har jag jobbat fulltid. Så det har varit som ett ekorrhjul; träna, jobba, sova. Men förhoppningsvis släpper det till nästa år, funderade Jansson.
Samtidigt som intervjun med vinnande manlige löpare kom första dam i mål. Jo då, visst var det vindsnabba Hanna Windestam.
– Lite slitigt får jag säga men över förväntan. Och blåste, ja, men störde mig inte så som det brukar göra. Det var ganska jämnt fördelat. Och jag börjar lära mig den här banan.
Ja, konstigt vore väl annars efter fjärde raka segern här?
– Jaså var det fjärde? Ja men det är lite kul, det tänker jag försöka fortsätta med, haha. Banan är fortfarande inte superlätt. Sedan springer jag inte fortare för att det är 6,8 kilometer, jag är mer långdistansare. Hade det varit lopp i annan stad hade jag inte valt denna distans, men nu var det på hemmaplan, menade Windestam.
Hur har säsongen varit?
– Det är något varje sommar, jag får en låsning i bäckenet, trots att jag inte tycker att jag tränar mer än vanligt. Men lite trögt har det varit, sa Windestam som förutom segern gladdes åt att hennes barn också sprang Oxelöloppet i de yngre klasserna.