Det har stormat kring det nya avtalet för räddningspersonal i beredskap (Rib). Hela stationer runt om i Sverige har nedbemannats. Många anser att de förlorar för mycket på att fortsätta vara redo att rycka ut för att släcka bränder och rädda liv vid sidan av sina ordinarie jobb.
Oxelösundsstyrkan har ett schema som gör att många har jour under arbetstid, för att de verkligen ska kunna vara lediga andra tider på dygnet.
Men om något händer, en SSAB-anställd deltidare larmas in under en lördagsnatt exempelvis, så ryker lönen inklusive ob-tillägg under tiden insatsen pågår. När nu dessutom biltillägget försvinner och Rib-ob-ersättningen tas bort för att läggas ut dagtid, då är måttet rågat för de flesta.
– Om vi jämför de arbetade timmarna för 2016 med 2017 års avtal så skulle vi förlora 860 kronor i månaden plus den förlorade arbetsinkomsten. Vi får alltså betala för att åka ut på larm. Det är inte värt det längre, säger Thomas Larsén, platschef i Oxelösund.
[fakta nr="5"] [fakta nr="6"]
Även om familjen tycker att det ska bli skönt att ha honom hemma mer efter den 1 maj tycker han själv att det känns jättetråkigt att sluta.
– Det var inte så här jag trodde att det skulle bli. Jag tänkte jobba i ett par år till och sedan lämna över en fungerande verksamhet.
Just nu är det inte främst pengabortfallet som svider.
– Det är hur de behandlar oss som jag retar mig på mest. Räddningschefen sa bara: Acceptera avtalet eller sluta. Och om ni slutar löser vi situationen ändå. Har jag alltså hållit mig hemma fyra månader per år helt i onödan?
Räddningschefen Patrik Kullman har tidigare sagt i SN att räddningstjänsten kommer att vara ute lika snabbt, men med mindre styrkor. Och han beklagar om personalen känner sig förminskad.
– Deras arbete är oerhört värdefullt, varje beredskapsperson har stor betydelse och vår strävan är att behålla personalen. Vi vill ha beredskap även för sällanhändelser, men vid omfattande händelser kan vi efter den 1 maj vara understarka initialt.
Så vad innebär det konkret för oxelösundsborna?
– Vi kommer att komma lika snabbt och påbörja släckning. Men om det är en fullt utvecklad brand med inträngande tät brandrök så kommer vi eventuellt inte att kunna påbörja en rökdykarinsats med den personal som kommer först till plats, det krävs det fem man för att göra.
[fakta nr="3"] [fakta nr="4"]
Det kan alltså ta längre tid att rädda personer vid en svår brand. Vad tycker kommunalrådet Catharina Fredriksson (S) om det, som en av de ytterst ansvariga för kommunbornas säkerhet?
– I det här läget är det en tjänstemannafråga, tala med kommunchefen, säger hon, och vill inte kommentera scenariot innan hon hört det direkt från räddningschefen.
Men enligt Mats Berglund, chef för enheten för räddningstjänst inom Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB), borde hon vara betydligt mer engagerad.
– Kommunpolitikerna kan inte bara luta sig tillbaka och säga att det är räddningschefens sak att lösa problemet. Det är kommunerna som är ansvariga för att vidta åtgärder, anställa eller vad man nu gör. Det kan vara ekonomiska ersättningar. HUR man ska rycka ut är en arbetsgivarfråga. Men om det brinner hos Agda måste hon få hjälp, då måste kommunerna göra något.
Nästa vecka kommer räddningschef Patrik Kullman inför länsstyrelsen att presentera sina idéer om hur man ska lösa problemet.
– Det kommer kanske att innebära att vi måste utöka Nyköpings Rib-styrka, anställa fler heltidare och minska antalet dagarbetspass, vilket påverkar till exempel utvecklingsarbete.
Han nämner nyrekrytering i både Trosa och Oxelösund på sikt, men hittills har bara ett par intresseanmälningar kommit in. Och från godkänd brandmannakandidat till fullutbildad har ett par år gått.
Vore det inte bättre och billigare att försöka behålla dem som nu sagt upp sig? Kan inte mer göras ekonomiskt?
– Vi kommer att kunna teckna lokala avtal som påverkar enskilda medarbetare med särskilt ansvar. Redan i dag har vi förmanstillägg som är betydligt högre än den nivå som regleras i det centrala avtalet. Men vi kan inte göra något som gynnar hela kollektivet, säger Kullman.
Ingen generell ersättning för försvunnen ob, alltså.
Christer Gustavsson, platschef för Gnesta brandkår, har trots besvikelsen med nya avtalet valt att stanna. Yrket är för intressant.
– Vi är extremt billiga för skattebetalarna, att släppa allt du har för händerna och vara på plats inom fem minuter. Finns ingen annan yrkeskår som har det så. Kanske kommunerna borde ha tittat lite mer på totalekonomin.
Han konstaterar att många uppdrag inte är traditionell räddningstjänst. De sågar upp träd som blockerar vägar, åker på hjärtstopp, hjälper hemtjänsten med tunga lyft.
– En attraktiv lönetrappa skulle kunna vara en bra lösning. Nu är det samma ersättning för den som varit brandmän i 30 år eller 1 år. Moroten försvinner. Då blir det fel personalstruktur.
[fakta nr="1"]
Räddningschefen i Nyköping anser att det inte går att fila mer på Rib 17. Men en kollega på västkusten tycker annorlunda.
– De får inte tjura. Det är vuxna personer vi pratar om, de måste tillbaka till förhandlingsbordet, råder Carl-Ian Bissmark, räddningschef i Tjörn, Stenungsund och Lilla Edet, kollegorna i Sörmland.
– Vårt lokala avtal är dyrt i dag, 1,2 miljoner extra för 100 beredskapspersoner, men det kostar mycket att utbilda nya. Så ju längre de stannar, desto bättre för mig. När vi skruvar på det hittar vi pengarna, konstaterar han.