Två spräckta revben, lungan utblåst och axeln allvarligt skadad under en cykeltur 1985.
– Det är mitt värsta minne. Jag blev påkörd av en bil och blev liggandes på vägen. Kommer ihåg att jag såg Tuna motell sedan att jag fick åka ambulans. Som tur var hade jag hjälm på huvudet, säger Roland Berglund.
Nu är Roland 65 och arbetar på kooperativet Silvermånen i Nyköping för folk som är längre från arbetsmarknaden. Där jobbar han på cykelverkstaden Silverhojen. För honom är cyklar en hobby, ett jobb och en livsstil.
– Jag har massor av cyklar. Sex stycken men det är bara två som fungerar. Det är två på vinden, två i källaren, en på balkongen och en i sovrummet.
Det märks att han är en gedigen cyklist. Inte minst för att han jobbat på sig en hederlig cykelbränna, men också för hans inlevelse när han berättar cykelhistorier.
– Det började med att jag jobbade. Jag är tidningsbud också. Nu bor jag i stan, men då cyklade jag till och från jobbet, från Bergshammar till Nyköping, sommar som vinter. Min bror hade en jobbarkompis som var en väldigt duktig cyklist. Han gav tips om lopp.
När Roland var 25 cyklade han sitt första lopp Tunatrampen i Eskilstuna. Det har blivit många fler.
– Allt som allt har jag åkt 538 lopp sedan 1978. Men jag har brutit två. Det ena berodde på vädret och i det andra tog knäna stryk, säger han och fortsätter.
– Jag hade cyklat Vätternrundan, och en vecka efter åkte jag till Norge för att cykla 56,2 mil från Trondheim till Oslo. Det var tufft.
Men det var inte slut där.
– Helgen efter skulle jag och brorsan cykla i Danmark. Själland runt som är 32 mil. Men då tog benen stryk efter halva så jag fick avbryta.
Den gångna helgen (2 juni) var han i Katrineholm och cyklade.
– Jag körde Ceresloppet som gick för 11:e gången i år. Jag har kört alla.
Hur kommer det sig att du fastnat för cykling?
– Det har bara blivit så. Det är som ett gift. Rätt avkopplande också.
Snart är det dags för årets upplaga av Vätternrundan, och vem är inte där om Roland. Han ska nämligen cykla loppet för 40:e (!!) gången i rad sedan 1979.
– Jag brukar ligga någonstans runt 16–18 timmar. Men förr var jag snabbare. Den snabbaste tiden jag cyklat är 11 timmar och 35 minuter. Förra året fick jag stryk av brorsan och det grämer mig mycket, haha. Han hade aldrig slagit mig förut. Men han är för stark nu, och har bättre hoj...
Men den där olyckan som inträffade 1985 har satt sina spår.
– Jag åker inte i grupp. Utan åker gärna helt ensam.
Varför?
– Rädsla. Det tar så stor plats på vägen och blir för tight.
Hans starttid är klockan 23.24 och han kommer således cykla under hela natten, morgonen, förmiddagen och vara i mål någon gång under eftermiddagen.