När Sasse Rammo satte en straff fram till 3–4 fanns det inga indikationer om att det hela skulle rinna i väg till 3–8. Tun hade tillverkat tre mål framåt genom i tur och ordning Johanna Turesson (19), Lovisa Ederström (18) och Hanna Lundmark (46).
Det ska noteras att Tun ledde med 2–0. Så även om Sätra kom med ett bra lag så lutade det snarare åt att det skulle bli jämnt ända in.
– Vi är ju med i matchen fullt ut fram till 3–3, säger Tuntränaren Henrik Björnfot.
Vad är det som händer sedan?
– Just Sasse är ju väldigt vass men vi vill ju gå framåt och verkligen gå för det och då öppnar vi upp oss bakåt.
Han plussar mycket för unga Elin Edbergs jobb i offensiven och Tun hade kunnat få en straff efter en hands i 77:e minuten – även om den bedömningen så långt upp som Champions league inte alltid är logisk och så hade Rammo kunnat få med sig en i samma veva också.
När Sasse tar tag i bollen och dammar in 3–6 med en stenhård boll som stryker ribban och är ett så förbannat vackert och distinkt avslut att man verkligen önskar att de där kvaliteterna skulle finnas högre upp i seriesystemet. Det kändes inte som att det Sätralag som avslutade matchen på ett försommarvarmt Enstaberga IP var sämre än cupgänget som slog ut IFK Nyköping knappt i veckan – även då med Sasse i huvudrollen.
– Offensivt tycker jag att vi gör vår klart bästa match i vår. Det är inte dåligt att göra tre mål framåt mot det här laget – sedan är det förstås synd att vi släpper in så många bakåt.