Kyrkovalet Så var då årets kyrkoval över. Allt hade väl löpt sin gilla gång, utan större konvulsioner, om inte SD bestämt sig för att hårdsatsa på kyrkovalet. Jag tror inte att jag är ensam om att lyfta på ett ögonbryn för denna plötsliga kyrklighet från den kanten. ”När f-n blir gammal blir han religiös” heter det. Är det så även med SD. Nej.
I vanlig ordning har de en dold agenda. De nationalistiska argumenten sipprade fram i debatten. De tycker att det är viktigt att öka sitt inflytande i Svenska kyrkan för att motarbeta islam. Deras företrädare kräver att Svenska kyrkan ska öka sitt missionerande. Det kravet, påvisar bristen på kunskap, eftersom Svenska kyrkan inte har ägnat sig åt mission. Den har frikyrkorna stått för.
Under riksdagsdebatten om den nya förvaltningslagen den 21 september uttrycker SD-företrädaren en förhoppning om att svenska myndigheter i fortsättningen ska kommunicera enbart på svenska. Så att vi slipper se broschyrer på ”somaliska, arabiska och andra främmande språk i fortsättningen”. Ett sådant uttalande står bjärt kontrast med kristna värderingar. Det var inte vilken förvirrad tomte som helst som uttryckte detta. Det var en riksdagspolitiker. Framröstad i demokratiska val och avlönad av våra gemensamma skattemedel.
De kallar sig för Sverigevänner men är i realiteten ett parti som varken kan eller vill ta ansvar för Sverige. De bygger sin politik på fördomar, rädslor och okunskap. Den som väljer att lägga sin röst på SD är grundlurade.
Gert-Ove Andréasson