Hallå där, Victor. SM-brons.
– Ja. Ett brons är ett brons, och det får jag väl vara nöjd med. Om man inte är glad över en sån placering är man kanske lite dum.
...men helt tillfreds låter du ändå inte?
– Nej, jag hade hoppats kunna lyfta tyngre. Inför varje tävling vill jag slå mitt totala personbästa och det misslyckades jag med. Visserligen slog jag mitt rekord i knäböj men de andra två momenten – bänkpress och marklyft – är jag jättemissnöjd med.
Varför gick det inte som du ville, tror du?
– Jag försökte slå svenskt rekord i knäböj. Att missa ett försök tar oerhört mycket energi, både fysiskt och mentalt, och tyvärr gjorde jag det. Redan på uppvärmningen till nästa moment, marklyftet, kände jag mig seg.
Segraren, Emil Gustafsson från Eskilstuna, vann i ganska överlägsen stil.
– Ja, jag kände till honom sedan tidigare och visste att det skulle bli svårt att ta guldet. Otroligt nog satte han personbästa med 28,5 kg. Bland oss därbakom kändes det dessutom som att många hade en dålig dag. För mig, som hade två raka SM-silver inför det här, var det kanske ett mål att ta ett tredje.
Hur ser det ut med tävlingar framöver för din del?
– I november är det distriktsmästerskap. Jag har tränat rätt sporadiskt de senaste månaderna men den kommande tiden blir det i alla fall fyra gånger i veckan. Sen siktar jag mot SM 2019. Då hoppas jag ta en fjärde medalj.