Förra veckan var Daniel, 3 år, sjuk. Han hade hög feber i fem dagar och hans mamma Lara Issa var väldigt orolig. Hon ringde sjukvårdsrådgivningen på 1177 flera gånger, men upplevde inte att hon fick så bra stöd.
– Feber kan vara farligt! Jag fick inte hjälp direkt, jag visste ju inte om han hade sjukdomen, säger hon.
Hon syftar på hjärnhinneinflammation, ett ord som inte alltid är så lätt att komma ihåg. Lite som med alla termer om kroppen och sjukdomar, ibland sätter svenskan käppar i hjulet för kommunikationen, trots att Lara har bott i Brandkärr i elva år och i princip pratar flytande.
Intill henne utanför förskolan Ekorren står, förutom Daniel, kompisen Suher Ramzi och hennes två barn Lana och Napoleon. De har precis blivit hämtade efter en dag av lek.
Lana, har du hört att en pojke blivit sjuk?
– Neej...
Den sexåriga tjejen vrider lite på sig. Snart springer hon iväg med brorsan och kompisen till skogsbrynet intill.
Har ni hört att barnen ska bli vaccinerade?
– Ja, de sa det i dag, det är jättebra! Vi vill inte att våra barn ska bli smittade, säger Lara.
Hon känner sig bekymrad över meningokocken, den bakterie som gett tre barn hjärnhinneinflammation.
– Jag är jätterädd. Jag tänker på barnen, säger hon.
När Daniel var sjuk förra veckan, och hon inte tyckte sig få hjälp från sjukvårdsrådgivningen via telefon, tog hon med sig sin son till akuten vid Nyköpings lasarett.
– Han hade 40 graders feber i nästan fem dagar och de sa bara att jag skulle ge Alvedon. På akuten sa de samma sak: "han har bara feber, det är inget". Men man blir ju orolig, säger Lara Issa.