Hur är livet i Örnsköldsvik?
– Det är bra här. Det rullar på tycker jag med jobb och innebandy. Det kändes lite läskigt i början eftersom jag inte kände någon här. Men det har varit jättelätt att komma in i laget. Det är en mysig stad där folk är välkomnande och det är nära till allt egentligen. Det är egentligen bara när jag ska till jobbet jag behöver ta bilen.
Innebandyn då, det blev spel i en SSL-nykomling denna säsong?
– Det har ju varit mycket motgångar med många förluster, men när vi mötte Mora nu senast (en av guldfavoriterna, vår anmärkning) sa folk att vi var ett helt annat lag än tidigare. Till den matchen bröt vi taktiken med att spela 2–1–2 med högerstyrning som laget spelade förra säsongen när de gick upp, utan backade hem och kontrade på dem. Och vi fick många frilägen, medan de (Mora) kände pressen och gick ner på två femmor. Då spelade vi vår bästa innebandy för säsongen.
Speciellt att ställas mot Anna Wijk, världens bästa innebandyspelare på damsidan?
– Klart att hon är jätteduktig och gör mycket poäng, men samtidigt så visste vi vad de skulle göra och vad vi kunde göra mot det.
Och du ställdes mot tvillingsyster Sandra (i regerande mästarlaget Iksu) redan i SSL-premiären, hur var det?
– Det var kul! Första gången på tre–fyra år det hände. Det var kul att se hur de andra spelade och agerade i olika lägen.
Möttes ni i någon närkamp eller så i något byte?
– Nja, vi var väl inne samtidigt i något enstaka byte... men man har så mycket fokus på det man själv ska göra. Så jag tänkte nog inte så mycket på det.
Får systern din fira SM-guld med Iksu till våren då?
– Jo men det tror jag. Jag tycker de spelar en bra och fin innebandy. Inte alls fult eller så, utan med mycket glädje. Och de var riktigt roliga att möta även om vi förlorade stort, säger Amanda just före andra mötet den 21 december som blev minst sagt klara förlusten 1–16.
Vad tycker du framför allt ni i Ö-vik behöver utveckla för att undvika nedflyttning?
– Vi har gjort en del små misstag och stått lite fel i vissa lägen. Och nu möter man ju spelare som är snabba i tanken, passningarna och allt. Sedan har vi inte fått in bollen trots att vi spelat bra.
Hur känns det för egen del?
– Det känns bra. Folk på läktaren säger att jag tar för mig mer och mer. Jag vill ju hitta tillbaka till samma spel som innan korsbandsskadan.
Inget du känner av?
– Nej, nu kör jag utan skydd och tejp. Det känns faktiskt mycket bättre nu.