Tempot blev en obehaglig upplevelse för många i värme på runt 36 grader där man kan addera åtskilligt där solen gjorde sitt. Stengård var en av dem som inte var en plusvariant i hettan. Extra surt då han normalt sett är en tempohäst av rang i svenskt klimat.
– Tempohjälmarna är täta och det hjälpte inte att jag tog bort visiret. Efter halva loppet fick jag ingen luft. Det gick inte att luta mig framåt. Jag har nog aldrig haft så hög puls och var HELT slut när jag gick i mål på 28:e plats, berättar Stengård.
Nu var det även 80 deltagare så placeringsmässigt var det inget bottennapp av Stigtomtaveteranen. Och kroppen hade återhämtat sig bra under de två dagarna fram till linjeloppet som avgjordes på en kuperad bana i Albi utanför Toulouse.
– Jag var riktigt trött under de två sista timmarna – speciellt som jag missade sista drickalangningen efter en jättebra uppbackning innan så det var lite synd. Men förutom på slutet blir det inte samma intensitet när man ligger med i en klunga. Det kan gå hårt en liten bit men sedan kommer det någon viloperiod.
Stengård slutade 23:a på linjeloppet i ett gigantiskt startfält på 350 cyklister. Framför allt var han med och slogs om de allra främsta platserna – utan att veta om det.
– Jag är jättenöjd. Det var trångt och hetsigt i början och många långa, branta backa så det var bland de tuffaste lopp som jag har kört. Visst, jag var åtta i Australien förra året, men det var väldigt trångt på slutet och skilde lika mycket ungefär så det är ett av de bättre linjeloppen som jag har gjort.
Problemet var att Stengård inte hade sett att hans snabba H50-klunga hade kört in utbrytningen med fyra mil kvar.
– Nej, när vi skulle spurta så visste jag inte att det var om segern och det blev en kaotisk målgång eftersom vi var i kapp både H45- och H40-klungan, Jag var med ganska bra men är ju i grunden inte spurtsnabb så topp tre hade varit omöjligt även om det hade funnits plats.
Det var ändå 30 grader varmt då också, hur kändes det i kroppen på slutet utan dricka?
– Jag hade slut på vätska sista halvtimmen och på slutet var det på gränsen till kramp. Men hade vi inte kommit ifatt de andra klungorna så hade jag ändå ork kvar för att ha placerat mig bättre, så jag är ändå jättenöjd att vara med täten ända in i mål.