0–4 i baken för andra matchen i rad och ett spel som på intet sätt sänder lovande signaler inför upplösningen. Det är enorm uppförsbacke och motvind för IFK Nyköping just nu, som inför lördagens ödesmatch dessutom drabbades av ännu ett avhopp i form av allsvenskt meriterade Emilia Larsson. Under själva matchen? Rörigt och bräckligt försvarsspel, feltajmade löpningar och bortslagna bollar i överflöd. Gotländska P18 – ett väletablerat men sällan glimrande division 1-lag – hittade gång på gång framkomliga vägar in bakom hemmalagets backlinje.
– Det var inte mycket som blev rätt där, konstaterade IFK Nyköpings anfallsspelare Lisa Tholander när hon gick igenom minnesbilderna från den första halvleken.
Tholander inledde på bänken och fick därmed se eländet (läs: när dramatiken dödades) från sidan.
– Vi låg fel i positionerna. Passningarna gick fel också, fortsatte hon.
0–3-målet med närmare halvtimmen spelad blev rätt illustrativt för IFK:s läge och säsong i stort. Hemmalaget började se mer fungerande ut, men vips så drälldes det med bollen på egen planhalva och gästerna bestraffade obarmhärtigt. När Pauline Mårtensson ostört fick nicka in sitt fjärde för dagen i första halvlekens absoluta slutskede var det i praktiken lika med rullgardin ner för IFK. Ett par minuter innan dess hade en i offensiven alltför ensam Alma Sjödahl kommit igenom efter ett bra instick – men ett bra avslut följdes där av en ännu bättre målvaktsräddning. IFK:s enda riktiga målchans på hela matchen. Tholander, som varit borta från fotbollen en längre tid med anledning av barnafödande, fick en dryg halvtimmes spel efter halvtidsvilan.
– Jättekul att vara tillbaka. Jag har ju inte kört på över ett år. Man är ju inte som man en gång var, om man säger så, log Lisa.
Mot bakgrund av det, plus ett närmast hopplöst 0–4-underläge, kunde hon förstås inte uträtta några mirakulösa underverk. P18 kontrollerade händelserna efter paus och hade i sanningens namn kunnat utöka ledningen med ett par bollar ytterligare.
– Det gällde ju mest att försöka få i gång laget och peppa när jag kom in, konstaterade Lisa, som hade Nyköpings BIS och division 3 som senaste uppdragsgivare.
Lisa har representerat IFK tidigare på just division 1-nivå. I den här upplagan blir hon, med sina snart 28 år, den äldsta truppmedlemmen.
– Men det är många unga och duktiga tjejer här, konstaterar hon.
Tholanders erfarenhet i all ära, det allra mesta talar för och tyder på att det inte spelas division 1-fotboll på Folkungavallen kommande säsong. Just spelare med nyttig rutin när en säsong går in i ett kritiskt och avgörande skede är en bristvara i årets IFK-lag. Efter lördagens matchande har IFK elva poäng upp till säker mark. Älta, precis ovanför strecket, har sin match på söndag. Det skulle alltså kunna skilja 14 poäng mellan IFK och Älta inför fortsättningen – med 15 poäng (fem matcher) kvar att spela om.
– Man får inte ge upp. Det finns ju chans fortfarande, bedyrade Tholander efter en efterlängtad comeback – som alltså slutade i moll.