Tomas Larsson: Märkligt mycket stolpe ut

Det blev till sist nästan en märklig känsla med alla stolpe ut för Griparna – även om det var viktigt för självkänslan inför storpubliken att vinna sista delfinalen, menar SN:s sportchef Tomas Larsson i en kortkrönika efter Griparnas 46–44 mot Piraterna och storförlust totalt.

SN:s Tomas Larsson.

SN:s Tomas Larsson.

Foto:

Övrigt2018-09-20 23:08

Jag har sällan mött så proffsiga speedwayförare som Peter Ljung och Timo Lahti och när de här maskinerna ganska enkelt bombade in femettan i nomineringsheatet var ordningen återställd hemmafinalen.

Första ronden, på Dunteberget, bara rann i väg och Piraterna var så väl värda segern i dubbelmötet. När en vek ner sig lite kom det bara en ny oväntad kille som sprätte till. Nu Johan Jensen. Plus att Linus Sundström körde jäkligt fort så länge matchen levde. Med all stolpe ut för Griparna räckte det där.

Det märktes i mitt tv-snack med Peter Ljung hur mycket han ville att femettan till sammans med unge Wille Björling i sjätte heatet skulle bli lyftet som gav match i dubbelmötet ända in.

Det var blåsigt och vidrigt väder och plötsligt fick säsongens lilla gigant i Griparna, Oliver "Vispen" Berntzon ett kast. Det var närmast ett under att han inte strikade gästernas Daniel Davidsson. I stället kommer Linus Eklöf som har börjat matchen skitbra och är het även i SM-finalserien med Smederna och var i onsdags tvåa i danska superfinalen, och får Vispen över sig på ett rejält otäckt sätt.

Nu kändes det bättre med lite vila och ett antal värktabletter men Eklöf var borta från dubbelmötet, i stället för 4–2-seger i heatet som det såg ut att kunna bli kom käftsmällen med omstart utan vare sig Vispen (utesluten) och Eklöf (mörbultad) med stackars Emil Millberg inkastad från reserven på yttern mot två pirater. Och DÄR var dubbelmötet avgjort.

Visst, Piraterna hade med all sannolikhet fixat det där ändå med kanske fyra–sex poängs marginal till sist men det hade varit kul att se kampen och hetsen.

För det fanns mera stolpe ut. Det tycktes aldrig sluta. Och det lyfte bara precis på slutet igen. Ändå vinner alltså Griparna andra akten av finalen. Rätt stor grundklass ligger bakom det.

Griparna var liksom värda att få till en jämnare kamp i totalen än det där och så hade det blivit bara om Peter Ljung hade kunnat köra även i Motala. Snacka om härförare.

Nämnde Berntzon blixtrade till men gjorde sina två av sina sämsta matcher på hela den mestadels makalösa allsvenska säsongen – under en vecka där han ändå körde in åtta poäng plus två bonus i SM-semisegern mot västervik.

Nu går vi in i silly season och ovissa tider och det känns ju absolut som att Griparna ska fortsätta att bygga smarta lag som lyfter mot allsvenska finaler ett eller två år till – om det nu finns folk att jobba vidare och om det går att behålla toppförarna som alla utom möjligen Ljung, som var lika bra förra säsongen i Västervik, har kört upp sina snitt.

Det har i alla fall varit grymt kul att se den här säsongen Vispens EXTREMT följsamma men tuffa åkning när han har gått från nästan bortglömd som heatledare i allsvenskan och bara utfyllnad i elitserie till logisk SM-silvermedaljör, Ljungs och Lahtis proffsighet, Eklöfs höstform och en del unga förare som i alla fall stundtals har blixtrat till på samma sätt som Filip Hjelmland gjorde förra hösten. Pust. Det var mycket bra det där att rada upp ändå.

Jag beställer härmed en säsong till ungefär som den här – men med ett roligare slut än att de egna faktiskt rätt snygga guldkepsarna förblev oanvända medan Piraterna lämpligt nog halade fram guldmössor i busvädret...

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!