Barn ”Blir det aldrig tråkigt att bara gå hemma med barnen? Aldrig få lära något nytt? Ha lite variation?”
Å jag tänkte med skrattande hjärta ”hur ska jag kunna förklara, för de som ställer såna frågor?”
Att gå hand i hand. Dem å jag. Genom livet. Varje dag. Vattna växthus å grönsaksland. Sitta vid bäcken å se grisarna ta sig ett bad. Se hönor ligga på ägg tills de får kycklingar som vi kan hålla i vår hand.
Å brännässelsblämmor å soldoftande hud. Träna på att lyssna på sitt eget å andras hjärtas ljud. Snäckskalssamlande å maskrosblås. Gräsfläcksknän å rabarberpajsbak å mungipestrå. Strandhäng å sandtår. Syrenluktande å liljekonvaljplockande. Lekstugestädande å gunga med en vän. Kvällspromenader å tonårssnack å tonårshäng. Utflykter å picknickhäng. Akta oss för en hel farm med ’genomsynliga’ lejon å rulla oss nerför en sluttande äng.
Å de visar å lär mig massor. Hela tiden. Saker som att en inte behöver gå på vägen. En kan gå bredvid. En behöver inte ens gå på stigen!
Å visste du att rabarber kan användas som paraply å att det gröna slemmiga i vattnet heter slick?
Att vass faktiskt är väldigt vasst å att det är domherren som sjunger ”kvitt kvitt kvitt kvitt”?
Att en kan hålla ett brännässelsblad mitt på utan att bränna sig å att det är värmen som avgör om stjärnorna skimrar i blått, rött eller vitt?
Å att en bokstav kan betyda olika saker å att en färg kan vara flera beroende på vem som ser på den?
Att en alltid vet vad en vill å ska göra om en lyssnar på sig själv för där inne finns svaren?
Att lycka inte kommer av jakten på rikedom å nöjen?
Att en aldrig kommer lära sig någonting om en tror sig veta allting när en går ut i världen?
”Hur skulle det kunna bli tråkigt? Å var skulle jag kunna lära mig lika mycket intressant som jag gör nu?” Varje fråga får varenda känsla att svämma över av tacksamhet å lycka.
För det roligaste å viktigaste å mest intressanta å prestigefyllda arbete jag någonsin haft å kan ha är att få vara någons mamma!
Jessica Kirjavainen