IK Tuns vänsterback Therese Sjöberg var snabbast av planen efter matchen. Inte i besvikelsen över förlusten, utan för att snabbt komma till dottern Amanda, fyra och en halv månad. Det här var mammas första match från start efter nedkomsten (inhopp förra helgen), efter två och en halv månad i kollektiv träning.
– Men det var tungt i dag. Jag behöver nog några gympass till, log Therese Sjöberg.
Från håll fick hon se Lovisa Lindvall panga in ett distansskott i bortre hörnet tidigt i matchen. Men snart fick Sjöberg från närmare håll se Värmbol bombardera Julia Svenssons mål. Med eller utan Svenssons hjälp hamnade skotten i stolpar, ribba eller precis bredvid målet. 1–0 var nästan ett hån i halvtid.
Men kvitteringen skulle komma när Maria Aronsson krigade in bollen i duell med Svensson. Hemmamålvakten kunde sedan inte få stopp på en hörna, som via nävarna gick i mål, 1–2 som blev slutresultatet.
– Lite snopet. Oavgjort hade ändå känts rättvist. Men det var så typiskt att Amanda (Ceder) gjorde sig illa där innan hörnan, sa Sjöberg, vars backlinje även fick avvara en lårskadad Hanna Lundmark mot slutet.
Tun jämnade ut spelet i andra halvlek och var nära att få in en sen kvitteringsboll.
– Men det kändes inte som det blev så mycket spel, de slog jättemycket långa och då gjorde vi samma sak tillbaka. Vi borde ha spelat mer i stället. Men Värmbol är ett bra lag, nog det bästa i serien, och vi krigade på bra. Värmbol är ju ett fysiskt lag med, men det har jag inga problem med, haha.
Tun ser därmed ut att få nöja sig med undre halvan där det är mycket jämnt med många lag inom få poäng både över och under strecket.
– Vi kommer få kriga varje match, ingen match är enkel, men det är roligt.
Och du kommer köra på nu, med Amanda bredvid på varje träning?
– Absolut, eftersom jag ammar måste Amanda vara med. Men vi har några skadade i laget som kan passa henne under tiden jag tränar och så Lena (Karlsson, Tunledare) som är guld värd.