Vilken avslutning det blev av matchen. Målen bara rasade in, de fundersamma situationerna avlöste varandra. Och allt blev inte gott för Nyköpings BIS, detta slut av jumbofinalen hemma mot Enskede IK.
För trots 2–0-ledning efter Dago Funes straffmål och efter 3–1 av inbytte Carl Björk med sju ordinarie minuter kvar förmådde inte Bissarna att knyta till segersäcken.
– Klart att det känns förmätet. Förlusttrenden är bruten, men tyvärr fick vi inte allt med oss trots att vi gjorde tre mål, konstaterade tränare John Wall.
Han skakade hand med en av sina gamla adepter, Fabakary Sanneh. Wall konstaterade att släkten var värst den här gången också, för det var just denne reslige inhoppare som blev poängräddare för bortalaget. Även om det såg annorlunda ut. Men en tveksamt utdömd straff (som det såg ut från läktare och på reprisbilder efter matchen) satt 3–2-reduceringen och bara minuten senare även 3–3.
– Jag vet inte hur straffsituationen gick till, men vi fastnade kvar i det. Fotboll är hela tiden "nästa aktion", menade Wall.
För visst gjorde hans lag mål i psykologiskt bra lägen av matchen och han konstaterade att det tidiga ledningsmålet satte prägel på matchen, där Bissarna i större utsträckning än vanligt kunde bevaka matchen och kontra effektivt, samtidigt som man inte släppte till några chanser under den första halvleken.
Den som skapade ledningen: Christian Kouakou som äntligen fick utdelning, förvisso efter styrning på bortafötter.
– Som jag sade tidigare, jag vet vad jag kan och tror på mig själv. Förr eller senare kommer det och nu fick jag en bra passning från Samuel Kroon också, sa Kouakou.
Men det var ingen större glädje hos Kouakou efter utdelningen, där laget äntligen gjorde mål. Första gången på nära tre månader som laget gör fler än ett mål i en match mot jämbördigt motstånd.
– Oavsett om man gjort mål så är det surt att tappa poäng på slutet. Först straffen och sedan var det ganska fritt i mitten på tredje målet.
Han själv blev utbytt med knappa kvarten kvar, enligt egen utsago slutkörd. Hans snabbhet användes för att trycka ner Enskedes backlinje och det hårda jobbet hade bra effekt.
I stora drag fick Bissarna matchen dit man ville. Det blev sällan riktigt farligt, förutom några distansskott, förrän mot slutet. Men då blev det å andra sidan riktigt farligt. För farligt.
Ska ni inte kunna döda matchen, med 2–0 och 3–1?
– Båda de målen är bra psykologiskt. Men fotbollen lever. Man får inte tänka på det som varit, utan det som är nu och sedan. Men återigen – förlusttrenden är bruten, sa Wall.
Efter slutsignal var det upprört hos Bissarna och visst fanns det lägen då det doftade straff igen för laget. Enis Ahmetovic var så övertygad att han fick sitt tredje gula kort för säsongen, precis som Pontus Nordenberg redan fått under matchen.
– Kanske straff, ja men då hamnar vi i eventualiteter. Att vi skulle få en straff till, i det avgörande läget, är inte så troligt.
Jesper Lindberg byttes in som anfallsersättare i slutet, men fick snart offras när Wall kastade in Eric Friedlander sista minuterna i stället för att stärka försvaret.
– Vi behövde stoppa blödningen. Och laget går före allt, sa Wall.
Att återhämta sig rätt efter 93 minuters slit på en långhårig men annars bra Rosvallamatta blir nyckel inför resan till Carlstad.
– Vi får gå hem och tycka synd om oss själva, sen ny dag och nästa match, avslutade Christian Kouakou.