Det känns som att det finns ett positivt energifält som bokstavligt talat sprakar runt bröderna John och Martin Lindberg. Det skrattas och skojas och slängs käft. När jag ringde och bokade intervjun blev svaret att de kunde komma ner direkt – iklädda träningskläder. Kort därefter stod de utanför redaktionen.
Träningskläder är å andra sidan deras vanligaste utstyrsel just nu. De gör sina sista förberedelser inför Vasaloppsveckan. John ska köra Cykelvasan och Martin Ultravasan. Nio mil på mountainbike respektive löpning.
Ingen av dem har någon egentlig idrottsbakgrund och de är inte med i några klubbar – men har under de senaste åren blivit bitna på långlopp. Martin till fots och John bakom styret. Den senare har en mycket kreativ träningsmetod.
– Jag brukar cykla ner till hamnen och fråga killarna som hänger där vem som har den snabbaste moppen. Sedan utmanar jag honom om vem som kommer först till andra änden av hamnrakan. Moppen brukar vinna, men de brukar bli imponerade över att jag inte är så långt efter, säger John.
För Martin har det gått fort. Han började springa långa sträckor på allvar förra året. Först blev det ett maraton.
– Jag hade sjukt mycket energi kvar när jag gick i mål och tänkte att jag skulle försöka göra något större. Jag var med i sextimmarsloppet på Ramdalens IP, men där snurrar man bara varv efter varv på löparbanorna. Jag förstod inte varför jag gjorde det, det var fruktansvärt, säger han – men hoppas att Ultravasan ska bli ett riktigt bra test på hur mycket han klarar.
Att John är en inbiten cyklist råder det knappast något tvivel om. Han jobbar i branschen, har en mountainbike som ser ut att innehålla en dos rymdteknologi – och inte minst – en cykel tatuerad på benet. Han cyklar allt från downhill nedför slalombackar till landsvägscykling med racercykel.
– Jag körde Vätternrundan i år och tänker att jag ska försöka göra hela klassikern, det blir Vasaloppet igen på skidor till vintern, säger han.
Att de två är tvillingar råder det inget tvivel om – även fast den ene är bättre på att cykla och den andre har mer flyt i löpsteget.
– Mamma och pappa ritade ett ”M” i pannan på mig när jag var liten, så att jag inte skulle bli matad två gånger, säger Martin.
– Det är därför han är lite större, han har fått mer mat. Men de kanske har förväxlat oss någon gång. Det skulle kunna vara jag som är Martin och han som är John, säger John och skrattar.
Och bröderna vet faktiskt inte om de är enäggs- eller tvåäggstvillingar.
– Men vi tänkte kolla upp det inför vår 30-årsfest, det skulle vara en kul grej, säger John.