Det är de sista skälvande minuterna före tre veckors ledighet och jag slänger iväg ett kort sista-minuten-mejl. Svaret kommer blixtsnabbt.
Vanligtvis uppskattar jag förstås snabba mejlsvar, men just det här kommer från en medarbetare som jag vet är mitt i en välförtjänt sommarsemester.
Två veckor in, tre veckor kvar. Han borde alltså inte alls slänga sig över sin inkorg så fort ett nytt mejl dimper ned. Han borde inte ha avisering på och han borde definitivt inte svara på en fråga som gott kan vänta tills vi båda är tillbaka på jobbet igen.
Jag läste i tidningen Ny Teknik om ett multinationellt tyskt företag som begränsar de anställdas möjlighet att jobba utanför arbetstid genom att helt enkelt radera alla mejl som kommer när medarbetaren har loggat ut för dagen. Mejlet studsar tillbaka till avsändaren med ett meddelande om att det måste skickas igen, under mottagarens arbetstid, om det ska komma fram. Är det tillräckligt viktigt kommer avsändaren att göra ett nytt försök, resonerar man.
Kanske vore det något att ta efter, tänker jag nu – när jag nyss tillbakakommen till jobbet sitter och smygångrar litegrann att jag inte gjorde som min kollega under semestern; det hade liksom underlättat nu.
Men just då kändes det helt rätt att låta mejlkorgen vara, och jag är egentligen ganska säker på att det var rätt beslut. Jag får helt enkelt hoppas att alla ni läsare som har mejlat mig de senaste veckorna har överseende om ni ännu inte har fått något svar. Annars är ni förstås varmt välkomna att mejla igen – gärna en vardag mellan åtta och fem.
CHEFREDAKTÖR OCH ANSVARIG UTGIVARE
0155-767 49