"Tiden går, hjärtat slår, munnen mumsar om den får". Frasen, hämtad ur Ulf Nilssons underbara bok "Adjö herr Muffin" från 2002, säger så lite men ändå allt. För det är ju precis just det som det älskade husdjuret förmedlar till oss när våra blickar möts över matskål eller krubba. Ett osentimentalt men trösterikt budskap om livet - och döden.
Döden är det som den poetiska och tidvis galet roliga berättelsen om det åldrande marsvinet herr Muffin handlar om. Den älskade och prisade bilderboken, som är illustrerad av Anna-Clara Tidholm, är inte bara en njutning att läsa högt för ett barn. Den erbjuder också en bra ingång till att reflektera kring vad döden innebär på ett sätt som även fem-sex- sjuåringar kan ta till sig.
Boken har dramatiserats flera gånger, och nu har Scenkonst Sörmland gjort en musikteaterföreställning för barn i åldern 5-9 år som ska turnera i Sörmlands skolor. Totalt 76 föreställningar ska spelas.
På onsdagskvällen var det premiär i Scenkonst Sörmlands black box i Eskilstuna.
Regissören Kristina Hagström-Ståhl har i sin bearbetning tagit ett par rejäla grepp på Ulf Nilssons saga. I boken är det marsvinets perspektiv som råder. Läsaren får veta en del om krämporna och minnena. Barnets berättelse kommer via Muffin genom brev (som han tuggar i sig) och tidningsartiklar, psalmer och begravningstal.
Här för barnet ordet i flera sånger och Herr Muffin har blivit Muffin, en gammal glömsk marsvinsdam, charmigt gestaltad av Ingela Schale Berghagen. Barnet, som i boken är en flicka, spelas av en manlig skådespelare, Josef Thörner, som gör en hjärtevärmande rolltolkning av 7-åring som sätter ord på sina känslor för sitt älskade marsvin och försöker ta till sig vad hans pappa har sagt om att man kan dö när man är gammal.
"Adjö Muffin" är en musikteaterföreställning, med musik av Johan Ramström. På scenen medverkar en stråktrio, med Camilla Arvidsson, violin, Örjan Högberg, viola och Mia Dahlgren, cello.
Musiken är lekfull och lätt att ta till sig, barnen i publiken lär sig snabbt några av de små visorna och sjunger med.
Det som gör Ulf Nilssons "Adjö herr Muffin" och Scenkonst Sörmlands föreställning "Adjö Muffin" till något utöver det vanliga är ändå att det handlar om döden. Redan från start vet pojken att Muffin snart ska dö. Han tänker mycket på vad pappa har sagt. "Antingen är döden en vila, och då inget att vara rädd för, eller också kommer man till en himmel" upprepar barnet tröstande för sig själv och Muffin.
Och till slut drar Muffin sin sista suck. Hon får en fin begravning. Allt går lungt och värdigt till. "Svartaste, tystaste, natt kring ens bädd. Men snällaste, lillaste, var inte rädd." sjunger pojken, och avslutar med "Nu vet du mer än vi, Muffin. Nu vet du vad som händer när man dör".
De allra flesta, oavsett ålder skulle nog må bra av att se den här föreställningen.