Den 9 september drar Paralympics i gång i Rio de Janeiro. Dit åker Hans Lindström från Stigtomta. Efter över 50 års engagemang för handikappidrott, både nationellt och internationellt, ska han till Brasilien för att dela ut medaljer.
– Det är en stor heder och ära för mig. Jag tycker det är jätteroligt, även om det är idrottarna det ska ligga fokus på, säger Lindström.
Redan på 50-talet var han en hyllad elitsimmare som tillhörde simlandslaget och tog ett flertal SM-medaljer. Men på väg till en friidrottslandskamp på Stockholm Stadion 1960 var olyckan framme.
Lindström satt på en moped när han blev påkörd av en bil och klämde sitt vänstra ben allvarligt. Det ledde till att läkaren valde att amputera bort vänster underben.
– Det var jobbigt i början. Jag läste inte sportsidorna i tidningen på två år. Men sedan kom suget efter simningen tillbaka.
Det blev också startskottet på ett livslångt engagemang för handikappidrotten. 1965 blev han ordförande för simkommittén i Svensk handikappidrott.
– Det var väldigt rörigt när jag kom in. Det gillade inte jag och började engagera mig för att förändra. Plötsligt var mina egna simresultat inte lika viktiga, säger Hans Lindström.
Trots det tog han ett silver och ett brons när Paralympics avgjordes i Toronto 1976. Men det är utanför idrottsarenorna som Lindström har gjort störst skillnad.
Därför bestämde han sig för att svära en ed när han var på en friidrottstävling i England 1974.
– Jag stod och tittade på höjdhoppsfinalen där ribban hängde illa och kökspersonalen tog tid i tävlingen. "Vad är det här?", tänkte jag.
– Jag svor en ed att skapa förutsättningar för handikappidrottare som är likvärda för en elitidrottare. Det ska inte vara någon skillnad.
I sin roll som generalsekreterare för internationella förbundet ICC bad han IOK:s legendariska president Juan Antonio Samaranch att inkludera grenar för handikappade i OS – något som även blev verklighet i Los Angeles 1984.
– Det hjälpte att skapa insikt i vad handikappidrott är. Att det kunde vara en elitidrott. Vi mötte en del motstånd, men till slut fick vi igenom det.
Samma år tog han fram ett förslag till att bilda ett paralympiskt förbund. Det blev också verklighet när IPK (Internationella paralympiska kommittén) bildades 1989.
– Resultatet av det arbetet är det vi ser nu. Att Paralympics växte så fort är underbart att se. Dagens storlek vågade jag inte ens tro på i mina drömmar.
Hur ser framtiden ut för Paralympics?
– Jag tror att inom 20 år har vi funktionshindrade i någon idrott på sommar-OS. Det är fullt realistiskt.