Arvid Thunström och mamma Sara berättar tillsammans hur Arvids intresse för motorer sakta växt fram. "Till en början satt du nog mest framför datorn" säger hon.
– Jag är lite spänd, man vet inte vad man gett sig in i. Jag hoppas att vi tar oss i mål på alla sträckor utan att ha kört av. Det vore bra, säger Arvid inför starten i Gästabudstrofén på lördag.
På vägarna runt Vrena avgörs den klassiska tävlingen i år, men för Arvids del spelar det inte så stor roll. Han är där för att se och lära i ungdomsklassen.
Allt började som sagt med den blå Volvon som står parkerad på garageplanen utanför familjens hus i Jönåker.
– För innan du fick den var du inte så intresserad av motorer, säger mamma Sara.
Arvid håller med. Han har visserligen varit på rallytävlingar sedan han knappt kunde gå, men så roligt har han aldrig tyckt att det varit.
– Det var mindre kul att titta på bilarna. Man fick ju gå upp så tidigt också, säger han med ett skratt.
Men med den egna bilen kom intresset för att meka och förra året så slängde pappa Jacob ut en fråga: "Vill du följa med och titta på en rallybil?".
– Jaha, sa jag, "ska du köpa en till dig själv? Nej till dig" och så köpte vi den.
Och på den vägen är det. På vardagarn kör Arvid en bil som går i 30 kilometer i timmen och på helgerna under tävling så kör han rally.
Var det svårt att börja köra rally?
– Ja, fast vi började med folkrace faktiskt förra året. Jag körde två-tre sprintar. Första gången gick det kanske inte så snabbt men sedan gick det bättre.
Där hade han sin enda riktiga krasch hittills. Han körde in i en däckhög.
– Det gick så snabbt att jag inte hann tänka. Först efteråt tänkte jag "tänk om bilen är trasig, vad ska farsan tänka", säger han skrattande.
Det är i den här Golf 3 som Arvid Thunström gör sina första kliv inom rallyvärlden och det går bättre och bättre för varje tävling säger han. I bakgrunden syns övningskörningsskylten som krävs eftersom Arvid inte har något körkort.
Tre rallysprint har han hunnit med än så länge och även där har han sett en utvecklingskurva uppåt.
Bredvid sig i bilen har han sin pappa som både har kartläsarlicens och licens för att sitta bredvid någon som håller på att ta körkort. För Arvid har så klart inget vanligt körkort ännu så när det är på- och avlastning av bilen är det pappa Jacob som får hoppa in bakom ratten. Mamma kör servicebilen.
– Det känns tryggt. Han vet väl någorlunda vad han håller på med, säger Arvid om att pappan sitter bredvid.
Med helgens tävling gör Arvid sin riktigt rallydebut. Sex specialsträckor och längre sträckor än vad han är vad vid. När de gäller sprinttävlingar får deltagarna dessutom gå igenom sträckorna först, nu hålls allt hemligt. Och i ungdomsklassen läser inte co-drivern några noter utan ger bara lite allmänna råd hur vägen går.
– Det är gjort så att föraren ska börja lita mer på sig själv, säger Sara.
Arvid är lugn och verkar inte ha lätt för att hetsa upp sig. Han brukar vara ganska cool bakom ratten också.
– Jag tänker inte så mycket utan kör. Om det kommer en kurva så kör man bara igenom den. Jag hinner inte tänka när jag kör.