Linda Heed vet inte vad hon tror om filmen som dykt upp och som enligt det TV-team som presenterade nyheten anklagar Ludger Beerbaum för barrering av sina hästar. "Jag har svårt att tro att man får hästar att göra något som inte är naturligt för dem", säger hon.
Historien om Ludger Beerbaum slog ned som en bomb under tisdagskvällen i ridsportvärlden. Just nu debatteras det om det var otillåtna metoder som användes på den inspelade filmen, så kallad barrering, eller det som i Tyskland är tillåtet, touchering.
– Jag visste inte ens om att det var godkänt. Jag tror att det finns touchering inom dressyren när man petar med ett spö på benen, men det här är något annat, säger Linda Heed.
Just barrering, när man med våld får hästarna att hoppa högre, är helt främmande för henne.
– Jag trodde verkligen inte att det förekom fortfarande. I min värld var det något som redan passerat.
Kan man ens få hästarna att hoppa högre?
– Helt ärligt så vet jag inte. Jag har väldigt känsliga hästar och många gånger om de river ett hinder så blir de förändrade. När jag värmer upp mina hästar på framridningar vill jag aldrig att de ska göra något fel. Jag vill hellre att de hoppar lite lägre, enklare hinder, för att de ska vara så avspända som möjligt.
Kan inte den här typen av träningsmetod få hästar att sluta hoppa helt?
– Det kan det säkert. De kan stanna helt. De tappar ju förtroendet för ryttarna. Det kan man se om en amatör sitter på en häst och sedan gör ryttaren så att hästen kommer på fel avstamp hela tiden, då stannar de. De kan ställa upp ett par gånger och hoppa lite kråka över hindret men blir det för många gånger så är det mer ofta än sällan att hästarna ger upp.
Efter förra årets succé för de svenska ryttarna på speciellt OS, slår ju de här nyheterna ned hårt. Ridsporten som precis blivit accepterad av gemene man vill inte blandas ihop med djurplågeri.
– Det är jättetråkigt, säger Linda och suckar.
– Man blir jätteledsen. Mitt team jobbar 24/7 för att hästarna ska må bra, för mår de inte bra kan de inte prestera. Man ser till att de får rätt mat, mår bra i hjärnan, man rider ut dem i skogen, allt för att de ska vara pigga och glada. Jag lyckas få med mig mina hästar, som kanske inte har den största förmågan, för att de tycker det är kul att jobba och samarbeta. Det är ju mina kompisar som jag är ihop med varje dag. Om man ska ha ett bra samarbete är det A och O om man tycker om varandra.
Lina hoppas att alla hoppryttare inte dras över en kam nu.
– Jag har väldigt svårt att tro att vi fått de framgångarna om ryttarna inte haft sina hästar med sig.