Parkeringen vid Ericsbergs slott var vattensjuk, hästtransporten tung. Det bar sig inte än att Emeile Brolins lastbil fastnade och fick dras loss med en traktor. Ingen bra början på SM-tävlingarna.
– Förr hade det tagit mycket negativ energi, nu brydde jag mig inte. Vi kom ju loss, säger hon.
Den svåra olyckan för fem veckor sedan har gett Emelie Brolin nya perspektiv på problem. Ett litet blåmärke under vänster öga, kirurgtejp under det andra och lite svullnader är allt som i dag märks utåt efter att Emelie Brolin sparkades så illa av en lösspringande häst i Skåne.
Men hjärnskakningen gör sig fortfarande påmind, det knäckta näsbenet gör att jag inte kan andas genom ena näsborren.
I fjol var hon nia i SM-finalen och elva totalt på Strömsholm. Emelie Brolins andra grand prix-år fick en strålande start. Innan olyckan.
– Det är huvudvärken som är värst, men jag är så innerligt glad att jag är tillbaka och kan rida, säger Emelie Brolin.
Och som hon gjorde det i sitt kval. Öppningen var strålande, resultattavlan visade en bit över 70 procent. Fortsättningen inte ett dugg sämre för ett otränat öga. Med de två tyska domarna, en dansk och två svenska såg detaljerna och drog ned procenten till 68,66. Ett lysande resultat och redan på väg ut från banan kunde inte Emelie Brolin hålla tillbaka glädjetårarna.
– Det var så mycket spänningar i dag, sa hon och torkade kinderna.
– Så mycket känslor och så gick det så bra. 68,66 procent – det är det högsta resultatet jag fått i en svensk tävling, sa en lycklig Emelie Brolin.
Och visst log också förbundskaptenen Bo Jenå efter att ha sett Briman och och Emelie Brolins uppvisning. Procenten räckte med råge för att säkra en plats i söndagens final.
Emeli Brolin räds inte konkurrensen från regerande mästaren Patrik Kittel till Charlotte Haid Bondergaard som blev tv-kändis genom Svt-dokumentären "Ryttareliten", Cecilia Andrén Dorselius och alla andra i den absoluta svenska eliten.
– Men det är inte längre jag som bestämmer om jag startar på söndag. Det gör min kropp, säger Emelie Brolin och återfår för ett ögonblick allvaret i blicken och påminnelsen om hur lite som skiljer total glädje från tankar långt ifrån det självklara att kunna sitta upp på hästryggen.