Stalltorget med omklädningsrum och skåp i bakgrunden och persedelvård i den runda tegelcirkeln i förgrunden.
– Först kommer man in i stalltorget. Det är hubben i hela anläggningen. Det är här man ska samlas, berättar Sofi och skjuter upp den gula dörren.
Här finns det utrymme att sitta ned och snacka innan ridlektionen, ställen att byta om och ett väl tilltaget utrymme för persedelvård.
Mellan torget och stallet finns kontor, teorirum och sadelkammare, men trots många små rum så känns allt luftigt och ljust. Allt binds samman med fönster åt alla håll. Tänk öppen planlösning i hemmet men med väggar och glas.
I stallet, som är ett skötselstall dit man bara ska ta in hästarna innan och efter lektionen, är det högt i tak. Fönster i nocken gör att naturligt ljus strömmar in.
– Nocken är ventilerad. Du har intag ovanför spiltraderna där luften kommer in och så sugs den ut genom nocken. Därför har vi lite värme här också för annars stannar den effekten av, säger Sofi.
Breda gångar gör att det blir säker hästhantering.
– Man ska inte känna sig trängd eller klämd någonstans.
Det finns 28 skötselspiltor i stallet och två boxar.
28 spiltor och två boxar kompletteras med två karantänboxar utanför om det är någon av hästarna som blir sjuka eller om ridskolan köper in några nya.
Arrangeras det en tävling så går gästande hästar direkt in i ridhuset. De behöver därmed aldrig mötas och det blir lägre smittorisk.
Hovslagarens avdelning med säkerhetsräcken så att hen inte kan bli sparkad.
I en del av stallet finns ett specialgjort rum för hovslagaren med uppbindningsräcken.
– Vill man kan man hyra ut den här delen till en hovslagare som har sitt företag här eller om ridskolan hyr in en hovslagare. Det är tanken med allt i anläggningen. Man hyr vad man behöver. Det traditionella är kanske att ridskolan basar över hela anläggningen men här kommer ridskolan hyra de rum man behöver när man behöver dem.
En rehabavdelning finns på den andra sidan av stalltorget och kan även den drivas utanför ridskoleverksamheten.
Rehabstallet består av skötselspiltor och en ramp där man enkelt kan sitta upp på hästen.
Smarta lösningar är någon som Sofi och entreprenören strävat efter genom hela byggnationen. Gummistensgolv och träullitplattor i taket dämpar ljudet i stallet och stalltroget.
– Det är lätt att det blir en del slammer annars med så mycket betongmaterial, men plattorna i taket gör att ljudnivån sänks och gummistenen på golvet gör att det inte blir lika halt heller.
Underlaget i det nya ridhuset kan ändras beroende på vilken disciplin man ska hålla på med. Mer fukt passar hoppryttarna, medan de som håller på med dressyr vill ha torra ytskikt.
Själva stjärnan i anläggningen måste ändå ridhuset vara. Naturligt ljus från alla håll, fönster i nocken igen och så en rymd som är svårt att hitta bland den här typen av anläggningar.
– Det är en magisk utsikt, säger Sofi och ler brett.
Ett ebb- och flodunderlag gör att man kan reglera fuktigheten i marken vilket gynnar både häst och ryttare.
– Man bevattnar underlaget underifrån. Det ligger en duk där nere och så suger sanden upp vattnet. Beroende på hur man ställer vattennivån i botten så kan man bestämma om fukten ska gå ända upp, ett underlag som man vill ha när man hoppar. Det blir en härlig slät svikt. Dressyrryttarna vill istället ha torr sand så då låter man vattnet stanna några centimeter från ytan.
I kafeterian ska man kunna sitta och titta på lektionerna eller om det är tävling, på nästa delatagare i klassen.
Det är även en anläggning som kan förändras allt eftersom och beroende på vilka aktörer som vill jobba där.
– Vi har försökt förbereda så mycket det går. Vi har förberett så att man kan förlänga ridhuset sex meter utan att det ska behöva kosta så mycket. Vi har förberett för ett ridhus till och lösdriften är dimensionerat för 45 hästar, nu ska vi ha 30. Vi har hela tiden haft en växande anläggning i tankarna. Allt vi har kommit på och som varit rimligt att få med, har vi gjort.
Har ni hållit budgeten?
– Ja, det var nervöst med berget. Vi hade mycket att spränga, men vi har balanserat allt. Så ja, jag ligger under 79 miljoner.
Uteridbanan. Bara strålkastarna saknas men de ska sättas på plats på onsdag.
Vad har varit den svåraste biten att få till?
– Marken. Det inledande skedet med berget och balansera de volymerna, men även att hitta den slutgiltiga formen. Speciellt ute i lösdriften har vi ändrat hur många gånger som helst. Vi har ett krav att mocka den dagligen för att inte släppa iväg kväve och fosfor och sedan har vi rena arbetsmiljöfrågor. Det går inte att handmocka så stora hagar. Att hitta rätt maskiner och hur man ska preparera ytorna har varit det svåraste. Jag hoppas vi har landat rätt, men de behöver underhållas.
Ridhuset på Nyköpings ridanläggning Nyäng är stort och luftigt. Om det finns behov kan man förlänga det enkelt med sex meter. Anläggningen öppnar upp sina dörrar för allmänheten under tisdagen.
Vad är du mest nöjd med?
– Ljuset och rymden. Och sedan är jag nöjd med den häst- och ridsportrelaterade delen av anläggningen. Vi har en modern anläggning med modern hästhållning där hästarna får vara så nära sitt naturliga jag som möjligt med lösdriften.