Att hålla på med ridsport är ganska farligt.
– Det är stora djur, med stor kraft, säger Anna Åsengård.
Nu har ett försäkringsbolag fått allt på svart och vitt också. Av 7 000 ridskador under perioden 2017–2021 har tolv ryttare skadad huvudet varje vecka.
Genomgången visar att majoriteten som skadas är 21 år eller äldre, trots att majoriteten som försäkras är 20 år eller yngre. Kvinnor utgör totalt 97 procent av de skadade ryttarna och löper därför nästan tre gånger så hög risk att skadas än de manliga. Vanligast olycksscenariot är att man ramlar av hästen (81 procent).
Det var precis det som hände Anna Åsengård från Gnesta 2009.
– Hästen reste sig, gick runt och vad jag tror välte över mig. Men det är vad jag tror. Jag tuppade av och jag var ensam i ridhuset. När de hittade mig satt jag upp i varje fall.
Anna berättar att hon efteråt satte sig i sadeln igen, som om inget hänt. När hon senare skulle åka och jobba, hon körde långtradare då, gick det inte.
– Jag tänkte mig inte för. Jag var snurrig men jag hoppade upp och red. Det är så man ska göra. Men så upptäckte jag att jag inte kunde tänka klart. Jag funderade på vilken dag det var och jag kände mig påverkad. Rent av full. Och jag blev trött hela tiden. Då kontaktade jag vården.
Det visade sig att hon hade en blödning utanför hjärnhinnan.
– Jag var inlagd några dagar. Det tog ett tag innan jag kom tillbaka helt efter den olyckan. Man blir hjärntrött. Huvudvärk, svårt att koncentrera sig, det tog ett tag innan man kunde läsa, titta på tv, sådana saker. Det tog nog några månader innan jag kände mig helt tillbaka.
Efter det har Anna inte haft några problem – från den skadan. För ett par veckor sedan bröt hon svanskotan.
– Jag har ju i varje fall haft en hjärnskakning efter det (2014) men då var det inte så allvarligt. Men varannan gång jag ramlar av så är det ju huvudet jag slår i.
Så sent som 2019 skärpte Svenska ridsportförbundet sitt regelverk vad gäller huvudskador. De nya reglerna säger att en ryttare inte får tävla på sju dagar och att man ska använda sig av Hjärntrappan innan man börjar rida igen.
– Jag tycker att det är bra att det uppmärksammats.
Anna tror att det finns ett stort mörkertal vad gäller ryttare och huvudskador. Inte alla rapporterar till vården. Anna själv har bara gjort det en gång.
Har du vidtagit några åtgärder?
– Jag byter alltid hjälm när jag slagit i huvudet. Det är jag noga med. Det är tyvärr väldigt kostsamt, det rör sig om runt 10 000 kronor, sen vet jag inte om det är hjälmens förbättringar eller alla swarovski kristaller eller märket de tar betalt för. När jag började rida på 1980-talet så köpte man en begagnad hjälm och den hade man i många, många år.
Anna säger också att med stigande ålder så är hon lite mer försiktig vilka hästar hon sitter upp på också.
– Jag jobbar som unghästutbildare så jag har tagit mig an lite vildare hästar men där har jag också satt en gräns. Jag är för gammal, jag har slagit mig för mycket, jag kan inte fortsätta slå mig. Men det finns inga garantier, men jag har blivit så förnuftig i varje fall att jag kan säga "den där hästen ska jag låta bli".
En del klubbar har "falla av rätt"-kurser, skulle det fungera?
– Kanske vore något att gå på...men det vore svårt också. Till viss del kan man påverka hur man ramlar av, men hästarna kastar en i en viss riktning och det är enorma krafter och det går väldigt fort.