Ryttarnas egenvärde har varit försummat och nu med det tryck som finns kring ridsporten tror Rebecka att hennes företag kan växa ytterligare. "Det kommer nog att komma fler som jag, men då har jag två års försprång så jag borde klara mig" säger hon.
Föräldrahemmet utanför Ålberga är fyllt av hundar i alla storlekar.
– Mamma har uppfödning av ungersk vizsla, berättar Rebecka samtidigt som jag får ett nyp i armen av en av de allra vildaste valparna.
Rebecka är hästtjejen som skapat sig ett namn inom ridsportvärlden med sitt företag, Media House byRF AB.
– Jag är Sveriges enda renodlade mediebolag inom ridsporten. Det jag är unik inom är samarbeten och marknadsföring, säger hon.
Vad 25-åringen i realiteten gör är att se till att de ryttare som hon kontrakterat förvaltar sitt varumärke på bästa sätt.
– Tidigare har företag skänkt produkter till ryttare för marknadsföring och de har varit tacksamma för det. Men det är där det blir lite fel. Ryttaren är jättetacksam för schabraket i tio minuter tills företaget börjar ställa krav på dem att skriva om produkterna hela tiden. Ryttaren måste då jobba gratis. Det blir ett dåligt resultat i slutändan för bägge parter.
Rebecka påpekar att inom till exempel mode- och skönhetsbranschen skulle den typen av samarbete inte fungera. Det finns heller inte en fotbollsspelare som skulle jobba gratis för de nya gratisskorna.
– Jag kollade först runt bland de ryttare som har stora konton online och fick reda på att de inte tjänade något. Och det var ändå de riktigt stora namnen i Sverige. Jämför man det med de inom mode som drar in flera miljoner per år så är det inte riktigt rättvist, säger Rebecka som tyckte att det var lite "duktig-flicka-syndrom" över det hela.
– Man ska vara tacksam och säga ja, ja till allt. Inte ställa krav eller prata om pengar. Men det är där jag kommer in, som en mellanhand. Men att gå ut och säga att den ena parten ska börja betala och den andra börja jobba har kanske inte varit så lätt, men det har gett resultat. Jag har kunder som gått in tidigt och fortfarande är kvar och är nöjda. Profilerna får betalt och de slipper processen att höra av sig till företag, förhandla och skriva avtal.
Rebecka tycker att samarbetet mellan företag och ryttare inte fungerat tidigare. "Ryttaren ska göra ett jobb de inte får betalt för och då gör de sällan ett bra jobb. Företagen å sin sida får ingen bra marknadsföring. I slutändan blir det inte så bra genomslag" säger Rebecka.
Rebecka lanserade företaget 2019 medan hon studerade. Året efter lade hon allt fokus på sin affärsidé som hon nu försörjer sig på.
Hon har knutit till sig ryttare som redan innan var ganska kända genom sociala medier, som Lina Dolk och systrarna Elfstrand som driver en av Sveriges populäraste poddar.
– Av någon konstig anledning har det blivit dressyrryttare. Jag vet inte varför, kanske för att jag själv håller på med dressyr just nu. Samtidigt tycker jag inte att hoppryttarnas innehåll i sociala medier är så personliga eller engagerande. De kan lägga upp en film på en okänd unghäst som hoppar i två minuter. Vem vill se det? Kanske en hästköpare men ska du ha ett personligt varumärke så måste man ge mer.
En del profiler har Rebecka hittat genom tips, en del har hört av sig själv.
– Någon har jag tyckt varit häftig, andra behövs som ett komplement för en målgrupp. Efter att vi skrev kontrakt med Therese Nilshagen för ett par veckor sedan så har vi nu ryttare som är på toppnivå i olika åldrar.
Rebecka Fredriksson har hittat en nisch inom ridsporten som är lite oupptäckt. Att se till att ryttarna får betalt för sin marknadsföring av prylar och att företagen får valuta för sina pengar.
Företaget har redan uppmärksammats och blev ifjol bland annat utnämnd till ett av Sveriges mest spännande unga företag av Almi. Rebecka har 30-40 företagskunder kopplade till sig, några utanför ridsportvärlden.
Väskkollektionen med Lina Dolk var ett av de första stora projekten som gick utanför den vanliga ramen och det är så Rebecka gärna vill jobba. Presentera ryttaren under hjälmen.
– Det är många som inte förstår det värdet. De som rider och följer de här bloggarna, gör det mest från en amatörnivå och de är intresserade av att handla kläder, titta på serier, spela spel, ha klackskor och så vidare.
Att bara sälja sadlar och ridkläder är alltså att tänka snävt.
– Så det gäller att våga lämna tryggheten i sporten. Jag promotar inte mina profiler genom att berätta om deras tävlingsresultat. Jag tar upp statistik, vilken målgrupp de har och vilken konverteringsgrad. Det är det företagen är intresserade av.
Nu måste ridsporten vara ganska het också efter OS-guldet?
– Ja, det är superbra. Men man måste förvalta det också, dra nytta av det på rätt sätt.
Rebecka har tio personer knutna till företaget vilket inkluderar ryttarprofiler och ett par webbutvecklare.
– Och så har jag Nina (Aronsson) som jobbar med mig internt. Det är kul att så många är inblandade även om det är ett litet företag. Fokus framöver kommer att bli att bygga ett starkare community mellan oss. Allting har hittills gått genom mig, men då kan man inte växa sig större.