De belåtna leendena räckte till skymningen. Josefin Olsson från Nyköping och fostrad i lilla Oxelösunds SS kan från och med nu även titulera sig OS-silvermedaljör.
– Det här känns lite som ett kvitto på allt slit. Jag kände att jag var i bra form och har gjort stora framsteg under coronan, men knappt haft några tävlingar. Nu fick jag visa en del av det där, säger Josefin Olsson belåtet till SN-sporten.
Detta efter att precis ha slagit igen dörren till hotellrummet bakom sig för att pusta ut. Hon hade undvikt sociala medier för att kunna fokusera på racen. Uppe på den lilla ön Enoshima, sju mil sydväst om Tokyo, kraschade nästan telefonen av alla gratulationer.
– Det har varit kaos med massa bildtagning och intervjuer. Nu ska det bli skönt att ta in vad som hänt.
Hon hade själv bara hunnit ringa föräldrarna hemma på Arnö.
– De var glada, men det kändes som att de hade varit väldigt nervösa – och lite trötta efter alla tidiga morgnar. Fint i alla fall att finalracet gick lite senare...
Det blev ett drama från start. En diskning, andraplacerade Marit Bouwmeester fick vända upp och starta om – och Josefin Olsson stängdes när ledarinnan Anne-Marie Rindom dök upp bredvid.
– Det var nervigt från början. Starten var svår då en stark ström pushade oss framåt. Då tänkte jag bara att det var game over om jag skulle tjuvstarta.
Josefin hade det jobbigt fram till första rundningen, men imponerade stort under resten av racet.
– Första läns kändes riktigt bra och när jag valde andra sidan gentemot de flesta såg jag chansen till en separation i fältet. Och jag fick ju ett kanonläge.
Det var en TAJT och fantastiskt fin duell vid sista rundningen mellan Josefin Olsson och Belgiens Emma Plasschaert. Där säkrade Josefin inte bara bronset. Det blev knapp seger i medaljracet – och silver totalt.
– Jag tänkte bara instinktivt att jag ville försvara mig. Nu när jag tänker på situationen med flera timmars distans så...var det rimliga beslutet att slå vakt om bronset. Men där och då ville jag bara vinna racet till varje pris och gå för silver – kul att slå regerande mästaren från Rio – och det kunde ju till och med bli guld om det studsade riktigt rätt.
Josefin öppnade redan för att fortsätta och då ta sikte på guldet. Efter Rio funderade hon starkt på båtbyte. Nu lutar det åt laser radial.
– Ja, det är inte omöjligt, fast nu närmast ser jag fram emot semester – och just fundera om framtiden. Jag måste smälta det här, men älskar fortfarande seglingen så mycket att jag troligen vill fortsätta.