"Vilken prick! Och vilka nerver denna underbara flicka har..."
De som någon gång sett det gamla tv-klippet från när Ulrika Knape tog OS-guld i München 1972 minns också hur en gråtfärdig Toivo Öhman, kommentator, berömde den då 17-åriga simhopperskan från Göteborg.
Drygt 40 år senare stiger Ulrika Knape Lindberg för första gången in i simhallen på Ramdalens idrottsområde i Oxelösund. Nu som förbundskapten och sportchef för simhoppslandslaget. Men också som "gudmor". På Knapes 60-årsdag i våras bildades nämligen simhoppssektionen i Oxelösunds Simsällskap. I helgen höll klubben sitt första klubbmästerskap. Många förväntansfulla ungdomar äntrade svikten inför beundrande blickar från föräldrarna, tränarna och så simhoppsikonen Knape.
– Ja, de får gärna kalla mig gudmor, säger Knape och ler, när frågan om en av hennes titlar dyker upp.
Hur började allt här i Ramdalen? Vi frågar Kristin Johansson, en av eldsjälarna i föreningen.
– Det fanns redan stark simverksamhet här, men inget simhopp. Så hade vi besök av Love Swartz på Sörmlandsidrotten. Han såg de här fantastiska trampolinerna och sa "vet ni att de bygger bort väldigt mycket sånt här? Är inte ni intresserade?", berättar Kristin Johansson.
I OSS fanns ingen kunskap om simhopp. Men Sörmlandsidrotten kunde hjälpa till. Utbildningspärmar och simtränare kunde lånas in och sedan drog det i gång. Enda kravet på deltagare är simkunnighet och att man inte skulle vara rädd för att vara i vatten.
– Vi tänkte att vi skulle bli glada bara det skulle komma några. Det är ju ingen vanlig idrott som man stöter på så ofta och låter lite svår, säger Kristin Johansson om hur hennes bild var av simhopp.
Från början tränade sju-åtta barn, nu är det mer än det dubbla . Framgångarna har också kommit, som på en tävling i Eskilstuna nyligen där klubben bland annat kom hem med två silver och en fjärdeplats.
Sedan blev det så pass lyckosamt att när klubben planerade sitt första klubbmästerskap, då hade Ulrika Knape tid att komma förbi. Förmodligen en idrottare som barnen själva inte hade så stor koll på, men som föräldrar garanterat kan visa sina barn på exempelvis youtube, för att beskriva hur stort besöket faktiskt var.
– Vi försöker inom svenskt simhopp besöka föreningar, både precis i början och efter ett tag. Det är bra att få ett ansikte på varandra, veta vem man ska kontakta för klubbar som vill ha hjälp eller när vi vill ha feedback. Det är 14 eller 15 klubbar som startat med simhopp bara i år, förklarar Ulrika Knape.
Så fort hon kommer in i simhallen går hon runt och kollar vad OSS har att jobba med.
– Jag blev lite konfunderad att det var tremeterssvikt med ganska låg takhöjd. Samtidigt ser jag möjligheterna, att man ska kunna ha minisvikter. Då skulle verksamheten kunna bli mycket större. Största anledningen till avhopp som vi har är för att barn står och väntar på sin tur och fryser, så det gäller att vara effektiv. Det kommer vara breddverksamhet som gäller här och det är ganska viktigt, säger Ulrika Knape.
Hennes förbund har haft ett blandat år. Ett EM med många finalplatser, men mer stolpe ut i VM.
– Vi får kämpa för att nå en OS-plats nästa år. Närmast till hands är väl Jesper Tolvers på tio meter. Men vi har ingen Anna Lindberg nu.
Anna Lindberg är Ulrikas dotter, som Ulrika själv var tränare för i många år, bland annat på OS.
När hoppade du själv senast?
– Åh, det var länge sedan. Jag känner att jag är klar där. Jag vill ha kvar känslan från hur allt var när jag var duktig på att hoppa, menar Ulrika Knape.
Nu får hon i stället föra sin kunskap vidare. Bland annat till Oxelösund.