Petronella Jonsson föddes med diagnosen mosaicism men det är inget som stoppar henne.
Men det var nära att Petronella aldrig nådde målet. Med drygt 175 meter kvar av loppet fick hon en spark i bröstet och var tvungen att ta sig upp på en brygga.
– En person hjälpte mig upp och lossade på våtdräkten så att jag kunde få andas ut. Och då såg jag målet. Det gav mig styrka att klara av den sista biten, säger hon.
Vi befinner oss i hennes lägenhet. Hon har börjat en ny praktiktjänst och arbetet tar sin tid.
Petronella har mosaicism vilket är en ovanlig form av Downs Syndrom.
– Man går efter Halls kriterier. Man har mindre händer och fötter, man är kort, säger hon och gör en gest mot kroppen.
– Det betyder bland annat att jag har muskelslapphet, så därför är det extra viktigt för mig att behålla och utveckla muskelmassa.
Hur känns kroppen när du inte tränar?
– Det är svårt att sätta ord på det...svagare. Och jag blir fort trött också när jag tränar.
Men träningen är viktig för att hon ska fungera i vardagen.
Just nu tränar Petronella på Medley en till två gånger i veckan. Där kan hon både gymma och simma, vilket hon älskar.
– Jag var med i NSS, Nyköpings simsällskap, när jag var mellan tolv och femton år gammal. Under mitt andra år i klubben vann Sara Sjöström sitt första EM-guld och jag har följt hennes karriär sen dess. Hon är en stor idol och någon jag skulle vilja träffa en dag, säger Petronella Jonsson.
Men kärleken till vattnet höll på att slut med förskräckelse. När hon var fyra-fem år gammal på besök i Skåne, så hoppade hon i en pool utan armpuffar och höll på att drunkna. Det var första doppet så att säga.
– Mina föräldrar fick inte tag i mig utan jag bara sprang och hoppade i. Som tur var stod en annan man lite närmare och när han såg vad som hände hoppade han i och fångade upp mig. Jag har alltid varit fascinerad av vattnet.
Händelsen skrämde inte Petronella alls, snarare tvärtom. Och målet har alltid varit Vansbrosimmet.
– Jag vill visa att även vi med en funktionsvariation kan klara av att göra det här. Jag hörde av min moster, som var med på resan, att den före detta skicrossåkaren Anna Holmlund (hon fick en hjärnskada efter en olycka, red anm.) var med i samma tävling också. Då känner man sig ännu mer stärkt.
Petronella Jonsson under en av broarna i Vansbrosimmet.
Petronella erkänner att det inte varit helt lätt att motivera sig alla gånger att gå till träningen.
– Men mamma hjälpte till. Först började jag att simma 500 meter och sedan ökade jag hela tiden. Till slut matade jag 2 000 meter åt gången utan problem. Målet var att jag skulle komma upp till 3 000 meter innan tävlingen och det gjorde jag veckan innan. Då visste jag att jag skulle klara det.
Det var 18 grader i vattnet när hon simmade, men kylan var inga problem.
– Jag kallar mig själv varmblodig. Jag är den som säger att det är varmt fast det kanske är kallare än man tror. Men jag använde mig av en kortärmad våtdräkt och så hade jag fixat skor och handskar.
Petronella mixade mellan bröstsim och frisim vilket ställde till en del problem.
– Jag körde i samma grupp som försvarsmakten och polisen och de frisimmade ifrån mig, säger hon och skrattar.
Tvillingsystern Filippa har sprungit både Lidingöloppet och tremilen på Vasaloppet och det är hon som inspirerat Petronella att anmäla sig. Därför tycker hon att det skulle vara kul att göra om simtävlingen med henne vid sin sida.
– Då vill jag göra det lite bättre, säger hon och pekar på diplomet från tävlingen som visar sluttiden 1.43,21.
Och hon nådde ett mål till.
– Jag började kvart i ett och hade som mål att komma i mål vid tre. Och jag kom i mål några minuter innan.