Till slut hade Willliam Poromaa skakat av sig alla utom en. Tyvärr var det den man allra helst vill slippa på ett upplopp. På ett kokande Granåsen spurtade Norges Johannes Høsflot Klæbo ner Poromaa och såg till att sopa rent i mästerskapet med sex raka VM-guld.
– Jag förstod att om han är med i sista backen så blir det omöjligt att åka ifrån honom. Allt kan hända, han kan ramla eller vad som helst. Men jag menar, jag åker mot världens bästa längdskidåkare genom tiderna och är ändå med och utmanar hela vägen in. Fan, han är grym, säger William Poromaa.
Enormt publikhav
Det gnistrar om den 24-årige svensken. Han ler så brett att det känns som att han är nybliven världsmästare. Kanske känns det så när man precis tagit karriärens första VM-silver och Sveriges ädlaste herrmedalj på tio år.
– Jag är otroligt stolt. Man har drömt om det här. Och att få göra det här i Trondheim – jag kommer aldrig glömma den här dagen. Det var helt sjukt, säger Poromaa.
Herrarnas femmil i fristil bjöd på en publikinramning som går till historien. Förutom de nära 30 000 åskådarna inne på VM-arenan Granåsen var hela skogen fylld av folk. Drygt 100 000 skidälskare uppges ha kantat banan.
William Poromaa bara skakar på huvudet åt upplevelsen. Andra halvan av loppet var det han ensam mot fyra norrmän i kampen om medaljerna, där Simen Hegstad Krüger till slut tog bronset.
– Det är svårt att ta in hur mycket folk det är. Och när man åker med norrmännen och det bara dånar och är raketer och de vaskar öl på en. Det var magiskt, säger Poromaa.
Kände du då att du ville sabba festen?
– Så var det. Jag fick så jävla mycket energi av det. Man känner sig ju som ett får bland vargarna.
Ljus i mörkret
Sveriges herrar har några resultatmässigt mörka år bakom sig. När just William Poromaa tog VM-brons på femmilen i Planica för två år sedan var det den första svenska herrmedaljen i VM-sammanhang sedan 2017.
Därför var det inte så konstigt att herrtränaren Lars Ljung brast ut i storgråt efter Poromaas silver. I Trondheim har de svenska herrarna också tagit två brons, i sprintstafett och stafett.
– Ja, fy fan. Det var mycket att ta in. Det var emotionellt, säger Lars Ljung.
Till hemma-VM i Falun 2027 ska de blågula herrarna vara ännu bättre, säger han.
– Framtiden ser ljus ut. Vi har en spännande generation som inspireras av det här också, och känner att "kan William så kan jag". Man vet att om man hänger med William så hänger man med en VM-medaljör. Det är också viktigt.