Björn Ferry, stafettlagen och Sebastian Samuelsson har sprätt till, inte minst på OS – och när de två nämnda dessutom inte direkt är rädda att säga vad de tycker har de blivit extremt mediala.
Martin Ponsiluoma har ända fram tills det sista ståskyttet i Pokljuka gått lite under radarn. Han är rätt tystlåten. Och det brukar bli ett par bommar. Så att Ponsiluoma skulle sätta ALLA norrmän och fransmän på plats fanns inte i min VM-karta.
Men han är den här säsongen väl så snabb som Samuelsson i spåret och den dagen som skyttet stämmer slåss Ponsiluoma om medalj.
Med startnummer 6 hade Martin inte fått informationen att han slåss om guldet, men både han och den allt större svenska ledarstaben visste att ett prickfritt skytte kan räcka till medalj.
Det brukar vara så att de måste vara med om slaglägen ett par gånger för att till sist orka. Men så small det bara till. Direkt. Hans bästa distans kom som första individuella VM-loppet och han älskade att tävla på sin favvodistans.
Jag har kört ett par träningstävlingar i skidskytte. Jag var en medioker juniorskidåkare men rätt bra korthållsskytt. Skidskytte borde passa. Men det var gräddvisp redan i liggande. Och i stående fick man känna på det där bendarret. Vilken grym automatisering Martin Ponsiluoma har genomgått med de numera två svenska skyttetränarna.
Det var så mycket som imponerade; all råstyrka och pannben för att hålla den farten uppe på spurtvarvet utan att ha de andras tider att gå på men framför allt krävs det så förbannat mycket att sätta speciellt de två sista skotten i den där serien. Pressen är extrem. Mindes det egna bendarret.
Vinnarskallen som vågade forcera ståskyttet och verkligen gå för guldet gav lika mycket rysningar som när hela det svenska laget kom upp med en hejaklack vid prisutdelningen. Högst av alla jublade och klappade Sebastian Samuelsson – som borde vara så besviken över sin bom.
Någonting säger mig att det blir ett guld med sörmlädsk touch på söndag i jaktstarten. Samuelsson har kopplingar till Malmköping och Flen. På söndag går Samuelsson ut med ett helt koppel revanschsugna, medaljtörstande norrmän...
...men han måste förstås åka ikapp Ponsiluoma. Med den form i spåret och på vallen samt GRYM taktiker blir det banne mig inte lätt.