Nya körschemat med sexmannalag har dränerat speedwayen på tjusningen med coachning. Men första finalronden mellan Griparna och Indianerna var extra allt på den fronten.
Griparnas lagledare Mats Boström stod plötsligt inför många svåra val med dels riders replacement och dels en sen sjukdom på Alex Johansson; jokern med väst nummer sju som skulle komma in här och var.
Jag skulle inte ha spelat ut Peter Ljung redan i det allra första RR-heatet. Jag frågade Boström om det här under en av få lugna pauser och jag fick en lååång förklaring där det fanns tre dåliga följder om han inte skulle satt dit Ljung i den rutan.
Mm nu skulle det åkas också och Griparna hade extremt mycket bättre koll på inställningar i början. Slutet var minst sagt omvänt. Vi kan ta Norbert Krakowiaks sista heatseger som ett bra exempel. Polacken tog sig knappt runt i början och utklassade här Peter Ljung, vars material inte lirade, och Anton Karlsson.
Sista heatet hade massa annan dramatik. SEN ankomst till tejpen. Krasch i första kurvan där John Lindman, som gör sin bästa höstsäsong i karriären, krokade ihop med gästeras härförare Ludde Lindgren.
Det togs helt enkelt väldigt få poäng av hemmalagets förare i just de heaten där de körde på RR-platsen, som i teorin innebar att de ersatte långtidsskadade dansken Kenneth Hansen.
Mitt i all RR-röra och allt segare starter kan man alltid lita Kim Nilsson. Han tog förstås den där omstarten. Visst, han uppvaktades av Joel Andersson och Lindgren, som har kört två sejourer i Griparna. Men Kim tittade bakåt, hittade lite mera driv – och bara åkte ifrån dem. Så stor skillnad mot andra som gjort misstag ute på banan.
Kim showade på bakhjulet medan alla hade lämnat bortalagets spiltor i depån och segerjublade i en stor skock. Visst, det var en mäktig upphämtning – men det har hänt större under i finaler än att Griparna vinner med 46–44 igen...
...kul att vi kan tv-sända även det finaldramat på sn.se.