Besvikna miner. Griparna har de senaste tre allsvenska säsongerna tagit silver, guld och silver, förra året kördes ingen allsvensk speedway.
Indianerna hade tillräckligt många förare i bra form för att komma undan med en på papperet lite märklig riders replacement. Glottra skog arena, som den numera heter, var sådär slutspelskarg och murrig. Duggregnet gjorde det ännu mörkare...
Polacken Norbert Krakowiak körde till sig ett kontrakt till Indianernas lag i högsta ligan när han kämpade ner den i allsvenskan så ouppnåelige Kim Nilsson två gånger om.
Jag var på väg att skriva om att Peter Ljung var en minusvariant redan när han blev omkörd rent av unge Jonathan Grahn, som förvisso var sensationellt vass där ett tag.
Ljung studsade tillbaka. Det märktes mera att Alex Johansson inte har kört någon speedway senaste månaden. Och John Lindmans dribbel med Rospiggarna påverkade inte formen positivt.
Pigg toppning av Mats Boström i heat 13 när han plockade bort de bägge nämnda; satte dit Kim och Ljung. Det resulterade i en snygg femetta och det blev då lite match av det. Lite av en overkill mot Indianernas reserver, men ändå viktigt att komma med i matchen igen – med fyrapoängsunderläge. Det gällde att sätta griller i huvudet på hemmaförarna som tappade en jätteledning i premiären.
Synd för Griparna att Silas Hoegh inte kunde mäkta med ännu en etta i näst sista heatet. Men Griparna hade behövt Ljung med cyklar i toppform för att mäkta med en femetta och omkörning; signifikativt för med ett stopp i starten på sista heatet.
Inte sugen på ett silver till. Mats Boström har just förevigat guldfirandet.
Griparnas lag anno 2021 var rejält formstarkt lagom till semin men till sist för ojämnt – både när det gäller förarinsatser och material. Under denna onsdagskväll var det generellt sett Anton Karlsson som var störst plusvariant gentemot det förväntade.
Men vart tog Griparnas fantastiska starter från början av första finalen vägen...?