Klara, färdiga, kör. Gruset sprutar när Jennie Kvarnström bränner i väg på motorstadion på sin 80 kubiks motorcykel.
Det är en av sommarens hittills varmaste dagar och pappa Micke agerar startman.
Inne i hjälmen är det bastuvarmt för Jennie, som mellan varven tar av sig den för att hälla i sig litervis med vatten.
– Det är verkligen varmt. Men det är kul så det är värt det, säger Jennie Kvarnström med ett leende.
Hon kör på den mindre innerbanan som är anpassad för ungdomsförare. I dag är det lillebror Josef, snart 11 år, som kör med sin syster.
Trots att ljudet från cyklarna dånar ut över motorstadion är det inget problem för Jennie Kvarnström.
– Har man fyra småsyskon är det inget problem. Jag är van vid högt ljud, säger hon och skrattar.
Det var pappa Micke som tog med sig sin dotter till en nybörjarskola i speedway i Norrköping för ett år sedan.
Och för två månader sedan tog hon dessutom tävlingslicens och gjorde i helgen tävlingsdebut i ungdomsserien för Vargarna.
– Det är blandade känslor. Jag tycker det är lite pirrigt, sa Jennie under sista träningen inför tävlingen.
Det blev en lyckad debut för 15-åringen, som plockade sina första poäng och vann ett heat när en förare slarvade i starten.
– Det var roligt. De jag körde med var schyssta. Jag hoppas kunna köra fler matcher, säger hon.
Hennes lag Vargarna kom trea första dagen och tvåa andra av totalt fyra lag. Men tävlingen i Mariestad började på tuffast tänkbara sätt för Jennie Kvarnström. I första heatet ramlade hon.
– Jag kom för långt ut i kurvan och kunde inte få stopp på cykeln. Det var fler som ramlade där.
Två gånger tidigare har hon ramlat från cykeln. Löst grus mot det hårda underlaget gjorde att ena däcket fick sladd.
Är du inte rädd för att ramla igen?
– Nej, inte när man kör. Då är det bara att göra sitt bästa, säger Jennie Kvarnström.
Du tränar och tävlar mot mest killar. Hur är det?
– När jag började med speedway tyckte jag att det var kul att vara tjej för att det är så ovanligt, säger hon och fortsätter:
– Men nu tänker jag inte på det så mycket. Kanske att det är roligt att slå grabbarna.
Och trots att hon bara kört en tävling hittills är drömmen klar: att en dag få köra en Grand Prix-tävling. Där kör hennes förebilder Chris Holder och Tie Woffinden.
– Jag brukar när de kör på TV och tänka: "En dag är det kanske jag som kör där". Det vore häftigt!