Allt Kim Nilsson gör är en invand procedur, en speedwaymaskin som just nu kör bättre än någonsin.
Efter en pangstart mattades alla utom Kim av. Nu måste Griparna ha minst 45–45 i Kumla – ger Kim chansen att köra hem det allsvenska guldet i en omkörning.
– Det blir alltid lite rörigare och jobbigare att få till det när man kör riders. Fungerar det för en så är det inga problem, men strular det bara lite så blir det tufft att hinna tänka ut lösningar när det heaten kommer tätt, utan Alex Johansson som avlastning försvann alla marginaler, säger Kim.
– Man har inte tiden, det blir lite stressigare. Det påverkade lite; blev inte jättemånga poäng i ridersheaten. Men sedan gjorde vi för mycket missar, blev omåkta ute på banan – och lite för taskigt från start i vissa heat.
Under en matchkväll lämnas inget åt slumpen, hela tiden är Kim ute och kollar om underlaget ändras.
– Det känns bra, inga konstigheter – nu när det börjar bli kallare ändrar sig banan på ett annat sätt under kvällen än när det var varmare så jag var ute och kollade lite extra noga.
Kim Nilsson kunde konstatera att banan höll bra men kollar för säkerhets skull eftersom de lägre temperaturerna påverkar den annorlunda än varma sommarkvällar.
Men luften pös ur RR-förarna när Griparna hade matchen.
– De flesta i laget är ganska besvikna. Vi klarade ju av det viktigaste: inte ge Norbert Krokowiak luft i början. Men vi tappade fokuset i mitten av matchen.
Kim Nilsson var bara lite pressad i första halvan i något heat. Resten gick som tåget.
Men Kim har INTE gett upp.
– Synd att vi tappade så många poäng mot slutet. Vi hade behövt ha några poäng att gå på men vi vann i Kumla senast (46–44 efter liknande jättevändning som Indianernas i finalen). Vi kan göra det igen!
Kim Nilsson och Nyköpingsföraren John Lindman i koncentrerat samspråk.