Jepp, det blev en sån där premiär som var lite sådär. Det kändes snarare som oktober eller november i luften när det borde varit skapligt vårvarmt och april.
Vasalunds IF var dock mer redo på premiär än vad Nyköpings BIS var i den första halvleken. Gästande VIF satte in en sådan hög och ettrig press att Bissarna hade svårt att över huvud taget få boll under kontroll. Något spel på offensiv planhalva var det inte tal om så långt i första halvlek. Några bollar in bakom gästande backlinje blev det heller inte, där stördes hemmalaget för bra. Nicklas Lindqvist hade enstaka framryckningar på kanten, Christoffer Hansebjer var bara sånär på väg igenom medan Romain Gall hade det egentligen enda NBIS-avslutet värt namnet så långt. Eller, det träffade mål i alla fall. Snarare var det Vasalund som nog borde ha haft ledningen efter första 45 minuterna, men vi minns Anton Fagerströms dubbelräddning där framför allt. Annars fanns inte många klockrena målchanser i matchen.
Någonstans där började NBIS och tränare John Wall överge sin diamant för i dag för ett mer guldtackeliknande mittfält. Full effekt fick det dock först i andra halvlek efter diverse byten. En bra kant på den där guldtackan blev det när Ludwig Ahl kom in. Inte den störste och starkaste spelaren, men kommer bli nyttig. Vinner boll och sätter i gång bollen bra. Det var ett tag i andra halvlek faktiskt riktigt bra, där Bissarna kunde flytta fram på bredare front och faktiskt oroa lite. Här kommer ju även Nicklas Lindqvist mer till sin rätt. Enligt egen utsago, och enligt våra blickars också, mer av en ytter. Och Christoffer Hansebjer är van att spela ensam central forward. Gillar även Sebastian Ludzik bestämda högerbacksspel. Så, varför inte. Och vi väntar fortfarande på Calle Björk och Adam Kasa...
I den bästa perioden för Bissarna kom dock ett lite snöpligt baklängesmål. Jag är rätt säker på att det därefter var viktigt att få en snabb kvittering, vilket även kom. Fult, men framför allt ruskigt onödigt av VIF-försvaret, Hansebjer reste sig från smällen så småningom och straffmålet var nog plåster på den svullna näsan. 1–1 kunde nog ändå båda parter vara skapligt nöjda med och ser vi bara till resultat så här långt in i säsongen så stod Bissarna på noll poäng efter en omgång i fjol. Sedan låter ju Vasalund hemma något lättare än Umeå borta i och för sig... Men poäng i premiären är ändå okej.
Bissarna kunde och lyckades ändra matchbilden och det finns fler instrument än tidigare. Kollektivet främst, visst, men man måste ha rätt bitar att lägga i pusslet när vissa saker emellanåt inte passar under omständigheterna.