– Jag kan inte träna i dag. Jag har precis gjort något med ryggen. Det kan vara en diskförskjutning eller ryggskott.
Jonas Gerdemann rycker beklagande på axlarna.
Viktor Mattsson och Henrik Thurner däremot har börjat värma upp så smått. Men det visar sig att även Henrik dras med lite småskador. I hans fall är det höft, axel och rygg som tagit stryk.
Eftersom klockan är halv fyra på eftermiddagen börjar det strömma in träningssugna människor till källarlokalen på Ramdalen där Oxelösunds Atletklubb håller till. En förening som funnits sedan början av 1970-talet. Men den förde en tynande tillvaro ett tag vad gäller tävlingsbiten.
– 2014 kördes det första klubbmästerskapet på 20 år. Jag blev intresserad och gjorde min första tävlingen 2016 och sen har det blivit några stycken till, berättar Viktor som tränat i klubben i tio år.
Nu har föreningen sex-sju personer som tävlar regelbundet av de runt 150 medlemmarna.
Och på tävlingsarenan börjar man synas alltmer. Under sommarens SM tog OAK hem inte mindre en tre medaljer, en i varje valör.
Bäst gick det för Viktor i -120 kilosklassen. Guld och två svenska rekord i knäböj.
– Jag tog 340,5, rekordet innan låg på 335,5.
Det mest intressanta är kanske att Viktor aldrig klarat av de vikterna på träning.
– Jag har inte ens varit i närheten av dem. Det tyngsta jag gjort där är 300.
Hur kommer det sig att du lyckades nu?
– Inga skador, så enkelt är det. Jag höll hela vägen helt enkelt.
I bänkpress klarade han av 160 kilo och i marklyft 325.
Henrik Thurner gjorde sitt första SM i somras och fick brons bland ungdomarna i -93 kilo.
– Jag gjorde 210 i knäböj, 110 i bänk och 240 i marklyft. Jag hade tagit mer på träningen i mark och bänk men inte i knäböjen,säger han.
Jonas Gerdemann fick en tuff resa i -105 kilo. Där huserar nämligen även världsmästaren Emil Norling.
– Först skulle han inte ställa upp, då tyckte alla att det var kul eftersom det kunde bli jämnt, men så ställde han upp ändå. Visst, det är alltid kul att ha någon att jaga, men att någon är så pass mycket bättre är lite tråkigt, säger Jonas.
Det skiljer runt 100 kilo mellan hans och Jonas resultat.
Är du nöjd med silvret?
– Jag hade inte kunnat göra så mycket mer. Bänken gick bättre än jag räknat med. Jag ville klara 200 kilo och det gjorde jag. Jag gjorde 312 i marklyft och böjen fick bli som den blev. Det är min sämsta gren så jag tänker inte så mycket på den under tävlingarna. Jag gjorde 260 kilo där.
Är det tekniken som inte fungerar i knäböjen?
– Jag är svag, det är så simpelt, ha ha.