– Allt beror på om Sara Algotsson får tag på en häst. Det skulle helt klart vara en kul grej, även om det är något helt annat än fälttävlan utomhus, säger hon.
Anna står på Arlanda och väntar på sin väska med ridstövlar och hjälm. Lite nervös att sakerna inte ska komma fram eftersom schemat är tajt.
I helgen tävlade hon trestjärnigt med Fly Away i den franska staden Le Pouget, som inte ligger långt från Barcelona.
Slutresultatet blev runt en 24:e plats av 70 startande.
– Själva resultatet var inte så viktigt, viktigare var att få en runda till i kroppen. Fly Away hade ju heller inte gjort någon tävling sedan i maj.
Anna beskriver dressyren som väldigt fin, men i hoppningen fick de två nedslag.
– Det första hindret, som jag inte förstod vad det berodde på, och så B-hindret i en C-kombination. Det är lite hans grej så det är inte så mycket att säga om, men jag är besviken med två nedslag. I terrängen var han sedan väldigt, väldigt fin. Han fick bestämma tempot eftersom han varit borta så länge, men det fungerade bra.
Tanken är att Anna ska försöka kvala in även Fly Away till VM nästa år så att Box Qutie får lite konkurrens. Stoet är ju redan klar efter hennes EM-medverkan i år.
– Men för att kvala in behövs en lång trestjärnig tävling. Vi funderar på att ställa upp i Portugal i mars, men det kan bli i april också när den riktiga säsongens tartar.
Och hur mår Qutie, efter sin långa ledighet?
– Vi startade henne i en hopptävling förra helgen och hon var överlycklig att bli knoppad (flätorna man gör i manen) igen. Hon kändes fräsch och fick pris.
VM-satsningen gör att Annas schema nu är riktigt fullspäckat. Hon har skaffat personlig tränare och tränar på gym två gånger i veckan, får massage och går till en naprapat.
– Det är dyrt, men ska man satsa så är det bättre att gå all in. Jag behöver bli starkare i bålen för att hålla positionen i terrängen och jag jobbar också med liksidighetsträning. Jag har lite problem där efter en tidigare nackskada. Nu handlar det om detaljnivå för att bli bättre.
Anna har även skaffat nya tränare. I dressyren ska hon testa en polsk domare och grand prix-ryttare, som sambon William Nilson Fryer provade i somras, och vad gäller hoppningen har hon kompletterat förbundskaptens träning med en tysk tränare på Strömsholm.
– Och så har vi våra landslagsträningar någon gång i månaden. Det känns bra.
I år har fokus legat mer på Anna än William, mycket beroende på att båda hans hästar blev skadade. Hur det blir nästa år är inte bestämt ännu.
– Just nu coachar han mig och jag har inget emot det. Det är ett bra upplägg, säger hon skrattande.
Och med tanke på vad en säsong i den yppersta eliten kostar – runt en miljon kronor tror Anna – så kanske det bara kan vara en ryttare i landslaget i familjen.