– Det var oväntat. Jag anmälde mig ju spontant så jag hade inte förberett mig så mycket, säger Cajsa Alenius, som vanligtvis letar kontroller i skogen med andra orienterare i Nyköpings OK.
– Jag hade haft ett 3000-meters test i skolan och det kändes bra. Så då körde jag bara.
Cajsa har tidigare sprungit Lidingöloppet, men när hon var yngre. Starten i F17 var helt ny för henne. Planen var att inte gå ut för hårt i början.
– Att hitta ett tempo som kändes bra. Jag kände till några av de andra deltagarna så jag ville hålla lite koll på dem, men annars ville jag göra mitt egna race.
Lyckades taktiken att hålla ned farten?
– Det gick bra. I början var det en jobbig backe, sedan var det bara att släppa på. Jag och en annan tjej sprang ihop i ett par kilometer i början, sedan sprang jag med lite killar. De startade samtidigt.
När kändes det som om du hade greppet på loppet?
– Jag märkte i Aborrebacken, som är ganska lång, att den andra tjejen inte följde med, men jag hade egentligen ingen aning hur långt det var. När det var ett par kilometer kvar så kollade jag bakåt och såg ingen så då kände jag att det var lite marginal till nästa löpare.
Tiden i mål blev fina 37.19. Cajsa vann med över minuten till godo. Nu väntar 25-manna kavlen om två helger, men Cajsa funderar även på att ställa upp i terräng-SM.
– Det skulle vara spännande, säger hon.
Veteranen från Vagnhärad, Sune Eriksson, fullföljde sitt 58:e Lidingölopp och är därmed den enda i Sverige som finns kvar som genomfört alla tremilslopp sedan starten. I mål var tiden 5.31,21.