Sune Eriksson sprang sitt 56:e Lidingölopp tillsammans med sonen Jonas Weimer.
Sune Eriksson, som tävlar för Trosa Vagnhärads SK, är sist kvar av alla löpare som sprungit alla 30 kilometersloppen sedan starten i den klassiska tävlingen.
– Jag ska försöka i år igen. Men det kommer inte att gå så fort. Jag kommer att gå runt, säger Sune Eriksson.
Trodde du att du skulle hålla på så länge? Den enda gången du var nära att bryta var ju vid det första försöket.
– Nej, när det hade gått 20 år så tänkte jag att det var bra att jag klarat så många lopp. Jag har haft tur och flyt att kunna starta. En förkylning kan man ju få lätt. Jag hade mycket resor i jobbet också, men jag kunde alltid springa. Nu de senaste tio åren har det varit upplagt för att jag skulle slå rekordet.
Sune berättar att träningen inte varit den bästa de senaste åren.
– Jag har haft ont i ryggen, men jag har en stor trädgård som jag arbetar i och jag går mycket så jag håller igång konditionen. Jag har gått några hårda rundor nu på slutet, en på en mil för att få upp flåset...sedan är det bara två mil till.
Sune Eriksson springer Lidingöloppet för 58:e gången.
Sune får starta i första gruppen vilket gör att han slipper att gå i mål i mörker.
– Jag räknar med fem, fem och en halv timme. Jag knallar på och joggar lite, mina ben är i varje fall bra.
Som bäst har Sune sprungit på 2 timmar och 15 minuter.
Blir det här det sista Lidingöloppet för dig?
– Ja, det känns så men man skulle vilja härda ut till 60. Men jag är 78 år nu och jag känner att man tappar hela tiden. Jag försöker att klara det här året. Men är jag pigg nästa höst så är det inte omöjligt.