I början av maj drog Johanna Engströms och Emil Haglinds löpskola igång i Nyköping. Två gånger i veckan träffade de sina elever och strax innan midsommar var den sista lektionen.
För i varje fall två av eleverna blev löpkursen en aha-upplevelse på många sätt.
Rui Matos, som är långlöpare och elitmotionär, är det främst tekniken som förbättrats.
– Jag sprang tidigare mycket asfalt, men nu blir det mer terränglöpning och då måste man lyfta på fötterna lite mer, säger han och fortsätter:
– Jag måste stärka min core och bli mer flexibel i höftböjaren och det har blivit bättre. Det gäller bara att komma ihåg vad vi lärt oss.
Malin Danborg, som beskriver sig mer som en löpare som springer för att det är kul och skönt, fick en första chock när kurstiden presenterades.
– Kvart i sex på morgonen. Jag som är så morgontrött. Men det har fungerat väldigt bra faktiskt. Efter passet har jag hunnit med massor. Duschat, pratat med barnen, gått ut med hunden, tagit en kopp kaffe. Ibland ställer jag klockan lite tidigare nu också, säger hon.
För Ruis del så var starttiden inget problem. Tvärtom. Han brukade ta en runda först innan han mötte upp med det andra gänget.
– Kursen var bara på en timme och jag brukar vara ute betydligt längre, tre-fyra timmar så där.
Hur känns det nu när det knappt finns några tävlingar att ställa upp i?
– Jag drivs inte av tävlingar. Jag har under de senaste tre veckorna sprungit två maror. Jag springer mycket på Sörmlandsleden och där tänker man inte så mycket på varken tid eller distans utan försöker bara uppleva naturen, säger Rui.
Malin hade anmält sig till Göteborgsvarvet, som ställdes in i maj, och har nu Tjurruset i oktober som ett nytt mål. Blir den tävlingen av är det sjätte gången Malin står på startlinjen.
– Tävlingar är inte så viktigt för mig heller, men har jag inte någon tävling framför mig så tränar jag inte intervaller eller i backe utan då blir det bara vanliga löppass. Man vill öka trycket ibland, utmana sig själv.
Malins stora aha-upplevelse kom i nedförsbacken vid Kråkberget.
– Vi fick lära oss hur man skulle bromsa rätt utan att tappa farten. Så har jag aldrig sprungit tidigare. Jag har också haft en del problem med pendlingen av armarna, nu försöker jag hålla dem rakare. Förhoppningsvis slösar jag mindre energi nu än tidigare.