Mot Utö: "Många fattar inte hur mycket kroppen pallar"

Under första halvan av Ö till Ö – avgörs 6 september, är VM i swimrun och det stora målet – är det besvärlig terräng för de flesta.

– Där passerade vi massor med folk bara med vår orienteringsteknik i terrängen. När folk tycker att det är obehagligt bland klipporna trivs vi, säger Johanna Engström.

De matar på med en del löppass över 30 kilometer, så gäller det att få igång samtrimningen med linan mellan sig – och nöta mera simning.

– Jag har tränat simning regelbundet hela vintern – en del kalla pass ute också ganska tidigt – och är starkare än någonsin. Jonas brukar vänta tills det är varmt i vattnet ute och har inte simmat alls lika mycket, men är så otroligt lättlärd jämt, skrattar Johanna.

Johanna är den som har tränat mest simning och tar här täten medan Jonas Engström är snabbare i terrängen och är den som ska dra där.

Foto: Tomas Larsson

Johanna och Jonas Engström Ö till Ö

Foto: Tomas Larsson

Vi sitter i växthuset på Fada gård och Johanna pysslar med en gurkplanta när hon berättar om hur mycket de ser fram emot ett av världens tuffaste lopp. Kontrasterna är slående.

– Svårigheten är att det är så fruktansvärt långt så man måste lära sig att disponera sina krafter. 

– Första gången vi körde hade Jonas dessutom ätit något mindre bra och spydde efter 16 kilometer. Då är det långt kvar. Inga konstiga mackor den här gången...

Hur är det att vara hopbunden med sin man under en mil simning och 65 kilometers löpning i till en början mestadels oländig skärgårdsterräng?

– Vi har inga problem att sitta ihop ens i skogen. Man märker att de som är ovana att springa i terrängen lätt ramlar i början, men det gäller att hålla linan – lätt att fastna i en gren.

På väg upp. "Många tycker att det är knäckande med klippor, skog och smala stigar men vi gillar det", säger Johanna Engström.

Foto: Tomas Larsson

Hm, att simma en mil bland vågor och strömmar och springa 6,5 mil med risk att vricka foten varje steg första halvan känns på något sätt...omänskligt? 

– Ha ha, många människor fattar inte hur mycket kroppen pallar; om man tror att man klarar en kilometer så klarar man 15–20. Alla vågar inte utsätta kroppen för utmaningar men vi gillar att göra det. Jättemycket i utmaningen ligger mentalt.

Vad är det som har fascinerat med själva sporten?

– Att man uppleva så otroligt mycket, som när vi simmade ut till öarna vid Stendörren – att få se skärgården så är fantastiskt. Sedan känns det inte så jäkla långt med löpningen när man bryter av med simningar.

I simningen förlorar de lika mycket på att vara korta och lätta som de vinner i den tekniska löpningen.

– I upp och nedgångarna har vi tappat mycket tid tidigare, men det har vi tränat mycket på.

Johanna och Jonas Engström Ö till Ö

Foto: Tomas Larsson

Hur har du tänkt mentalt sista milen under tidigare Ö till Ö?

– Då är man egentligen helt slut och har dessutom rätt ont överallt, men jag SKA bara i mål – vara som en maskin. Jag har knappt aldrig brutit ett lopp. Någon gång när jag har vrickat foten väldigt illa har det hänt, men bara för att jag är kall eller trött gör jag bara inte det.

En gång var hon blå i hela ansiktet en halvtimme efter målgång, me hade inte haft en tanke på att bryta.

– Jag väggade för att jag frös och Robban (Berg, stark simmare och Ö till Ö-parkompis) som jag tävlade med då sa bestämt att vi skulle bryta. "Bryta? NEJ FÖR I HELVETE!", svarade jag, ha ha. 

– Visst, när jag blev blå i ansiktet efteråt fast jag satt i en badtunna tänkte jag väl att jag borde sökt sjukvård. Men jag ångrar absolut inte att jag fullföljde...

Johanna och Jonas Engström Ö till Ö

Foto: Tomas Larsson

...är även ett sådant lopp verkligen kul?

– Ja! Normala personer skulle aldrig inte göra något sådant här, men när det blir så långt är det roligt att ha upplevt det tillsammans.