Wilma Modén vet hur svårt det är att hitta sina sport. Hon har testat mängder, men inte riktigt hittat något hon är bra på. Tills nu, hon älskar att vara ledare.
– Jag har aldrig riktigt varit bäst på något. Jag älskar att träna, men oftast vågar jag inte testa och på något sätt så tycker jag det faktiskt är roligare att se andra lyckas än att lyckas själv.
För att bara vara 14 år gammal låter Gnestatjejen vuxen.
– Jag är ju ganska lång också så det brukar inte vara några problem att få barnen att lyssna på mig. Eftersom jag är minderårig så får jag inte leda grupperna helt själv. Det finns alltid en huvudledare och så finns jag med där bakom. Efter ett tag kan jag kliva fram och respekten finns bara där.
Wilma tror att den kommer av att hon tar hänsyn till barnens känslor.
– Vill de inte göra något så behöver de inte. Jag vet hur det är att inte våga göra något.
Första gången Wilma frågade om hon fick vara ledare, hade hon fyllt elva.
– Det var för Trosa simklubb, men de sa då att jag var för liten och inte hade någon erfarenhet. Två år senare när min mamma skulle sluta som danslärare för Smedsta så frågade hon om inte jag kunde få testa där och det fick jag, säger Wilma.
Två erfarna ledare fanns på plats och Wilma kunde smyga in i bakgrunden.
– Första halvåret tittade jag, sedan fick jag koreografera en dans som barnen tränade in under det andra halvåret.
Wilma spricker upp i ett stort leende. Att se något av "sina" barn lyckas är belöningen för henne.
Den här våren har hon haft två dansgrupper, en trampolingrupp i den nystartade Frisksportklubben i Gnesta och så en parkourgrupp även det i Smedstas regi.
– Och där tränar jag tjejer och killar mellan 8 och 14-år. Och de är faktiskt tysta och lyssnar på mig.
Hur fungerar det egentligen?
– Jag kan något som inte de kan så de lyssnar. Gör de inte det och misslyckas så är de tysta nästa gång.
Wilma har tre regler; barnen och ungdomarna måste lyssna, får inte knuffa varandra och inte prata i mun på henne.
– Men de behöver inte sitta stilla. Jag brukar säga att de ska hålla sig inom en meter och där får de göra vad de vill, sitta, stå, ligga det spelar ingen roll bara de lyssnar.
Wilma älskar att ha en fullbokad kalender. Därför har hon sett till att ha mycket att göra under sommarlovet.
Wilma har gått en radda med ledarutbildningar, bland annat en framåtrotationsutbildning för trampolin, men just rollen som ledare har hon fått hemifrån. Hon har två yngre systrar och en yngre halvbror.
– Så när något ska bestämmas så tar jag ansvaret att vi kommer hem, säger hon med ett skratt.
– Och eftersom pappa har varit sjuk så har jag blivit lite av en extra-mamma till en av mina systrar när vi bott här. Sett till att gympakläderna är med och så. Inga stora saker.
Hon säger att hon växt upp snabbt, mycket beroende på pappans sjukdom.
– Men jag tycker det är roligare att vara med äldre också, man lär sig så mycket mer. Och eftersom jag är mycket bland vuxna så har jag blivit vuxen snabbt. Inte så att jag kan betala räkningar, ha, ha...men jag kan ta ansvar.
Som en belöning fick Wilma för ett tag sedan ta emot ett stipendium ur Svea Anderssons Minnesfond.
– Jag vet inte vad jag ska göra med pengarna, kanske köpa ett par nya träningsbyxor.
Sommarlovet startar om en vecka och sista träningsgruppen ledde hon förra veckan så man skulle kunna tänka sig att Wilma såg fram emot en skön ledighet. Men inte...
– Jag har bokat upp hela min sommar med jobb. Jag ska hjälpa till på min mammas mosters gård och så ska jag för första gången vara ledare i Frisksportarnas cirkusskola. Jag var med själv där 2010.