När vi kliver ur bilen på Skogstorps gård, bara en lång upploppsraka från stans travbana, möts vi av ett stilla lugn och en nyfiken hund. Strax efter kommer Per och sambon Linda ut från bostadshuset och hälsar.
– Nu har vi allt samlat på ett och samma ställe, säger Per och blickar ut över naturreservatet som skiljer hans idyll från Mälaren.
Vad var största anledningen till att du flyttade hit?
– Det är en perfekt gård som ligger helt optimalt. På landet fast nära stan ändå. Ur ekonomisk synvinkel är det en väldigt bra investering. Sundbyholm är ju otroligt attraktivt. För det är svårt att tjäna pengar på själva tränarrörelsen. Det gäller att skapa en bas till den dagen du slutar.
Hur länge tänker du jobba?
– Det är tveksamt om jag håller på som travtränare tills jag är 75. Målsättningen är att ta tio år till, då är jag snart 60, men det hinner ju ändra sig (skratt). Det är slitsamt, jobbet är så pass hårt. Jag har ju hållit på sedan jag var 15 år.
Allt började med pappa Rolf på Rättvik. Fem år senare, 1986, kom Per till Eskilstuna första gången. Då, som nu, var Håkan "Hockey" Eriksson den stora stjärnan.
– Men vi tog upp kampen och gav honom lite konkurrens. Jag blev Champion här 1987 tror jag det var, säger Per.
Nu har han nyligen återvänt och blivit banans stora affischnamn.
Vad tycker du om Sundbyholm nu?
– Det finns åtskilligt att förbättra men jag skulle inte flytta hit om det inte finns potential för att det ska bli bra, säger Per och fortsätter:
– Om jag ska vara lite kritisk är ledningen på banan lite tam och har svårt att ta vissa beslut. De är lite konflikträdda. Jämför med andra banor som Halmstad exempelvis...där jobbar man för tränarna på banan. Där gör de allt för att få fina träningsförhållanden och för att de ska trivas och utvecklas för att bli så bra som möjligt. Här finns inte det tänket. Det har inte hänt ett skit sedan vi flyttade härifrån till Solvalla 1992.
Solen gassar mot den röda stallväggen precis bakom den bruna bänken där vi slagit oss ner.
Oliver, som den lilla hunden vi hälsade på heter, kommer fram och vill vara med. Snart dyker även den betydligt större hundkompisen Rich upp och är nyfiken på husses besök.
Det märks tydligt att Per är frustrerad över att inte, i hans tycke, mer händer på Sundbyholm.
– Det är skrämmande resultat som presteras. Det är egentligen bara "Hockey" och Jim Oscarsson som har något att visa på banan. Och stallbacken är död. Vi tar hit hela rörelsen och då borde banan hänga på. Vi har 21 hästar här på gården och 30 inne på banan. Hälften av dem, hästar som är värda miljoner, har vi i gästboxar och då står tre-fyra stall tomma. Det är bedrövligt att ingen vågar sätta ner foten. Boxarna är uthyrda till de som inte använder dem. Det är katastrof, allvarligt talat. Vi vill ju ha banan levande. Vi är först ut och tränar varje morgon och sist in på dagen.
Alldeles intill bänken, på löpbandet, står Rakas. En tioåring som ligger Per varmt om hjärtat.
– Rakas tredjeplats i Elitloppet 2011 är nog det häftigaste jag varit med om även fast jag vunnit flera stora lopp. Han kom egentligen från ingenstans men har alltid varit en kämpe. Och nu har han ändå sprungit in över fyra miljoner.
Per Lennartsson har hittills runt 2 500 segrar som kusk och 1 500 som tränare. Inget dåligt facit för en 48-åring.
Hur vill du allra helst vinna ett lopp?
– Jag gillar att komma lite bakifrån och smyga med hästen. Det ska gå fort över mållinjen. Ligga och lura och komma på slutet ger en extra kick.
Vad är din drivkraft?
– Hästarna, helt klart. Jag är uppvuxen med djur och fascineras av dem. Att träna upp en häst från liten till att vinna ett stort lopp är fantastiskt. Jag skulle aldrig klara att vara catchdriver och bara köra andras hästar. Det finns inget som går upp mot att träna och köra egna hästar även om det är betydligt jobbigare.
Hinner du göra något annat i livet?
– Det blir två veckors semester på vintern. Hela säsongen är det fullt ös. Går du in i den här branschen är det ett sätt att leva.
Tröttnar du aldrig?
– Det är klart jag gör. Ibland känner jag att man bara vill hitta på något annat. Men vem ska då släppa ut hästarna och ge dem mat ...
Vad skulle du ha sysslat med om det inte blivit trav?
– Jag hade med all säkerhet utbildat mig till något. Jag hade lätt för mig i skolan. Har alltid kunnat tänka mig pilot, det har jag alltid fascinerats av. Jag har till och med flugit ett plan, fått starta och landa i alla fall som support.
Men det är i bilen han sitter mest. Dag ut och dag in till olika travbanor.
– Jag kör nog 8000-10 000 mil om året men har inga problem med det. Jag lyssnar på P1 nästan hela tiden något som min omgivning ogillar (skratt).
I dag är det i alla fall hemmaplan som gäller när han på V75 sitter upp i sulkyn bakom två av Stefan "Tarzan" Melanders hästar (Nose Gear i avdelning 3 och Increased Workload i avdelning 4). Per har ytterligare två med som tränare – Obi Degato körs av sonen Fredrik Lennartsson och Nelly Burge av Jimmy Dahlman. Båda i V75-5.
– De har svåra utgångslägen och får svårt att vinna, säger Per som inte tror på någon topp tre-plats för sin egen del heller.
Han berättar att stallet har ett gäng väldigt lovande hästar i träning som Xceed G.T., Cash Gamble och Alvena Pele.
– Kulltoppar som kan tjäna riktigt fina pengar.
Han nämner även Nappa Scar och Order to Fly som sprang in över 500 000 i fjol och så sent som i onsdags tog en skön vinst på Solvalla i V86.