Nere i Spanien blandas träning med nöjen. Allt för att hitta rätt känsla inför OS-debuten.
På en solig balkong i Nerja, Spanien, sitter trion som om bara några dagar ska få uppleva den idrottsmässigt största händelsen i sina liv. Där befinner de sig på ett pre-camp för optimal uppladdning. Filosofin? Balans – att blanda nöje med träning, idrott och privatliv, prestation och livsnjuteri.
– Vi tränar, solar och badar, äter god mat och spelar Yatzy. Just nu handlar det om att hitta en bra känsla och ladda upp. Formen ska redan vara toppad, det arbetet är redan gjort, säger Maja Åskag om dagarna innan resan till Paris.
– Nu ska vi bara skörda det som vi lagt ner så lång tid på att bygga upp, lägger Robert Söderlind Odin till.
Resan som nu har nått fram till OS började för åtta år sedan, när Maja hängde med en kompis som "gick i friidrott" på en träning hemma i Eskilstuna. Kompisens tränare råkade vara Kristina Andersson. Sedan gick det ganska fort, berättar de.
– Det tog väl typ tre år, sedan hade jag vunnit mitt första SM-guld i tresteg, skrattar Maja Åskag.
Maja Åskag tog sitt första SM-guld i tresteg redan som 16-åring - bara tre år efter att hon hoppade för första gången.
Varpå Kristina Andersson replikerar:
– Ja, men ändå var det inte så att jag kände på den där första träningen att här är vår nästa OS-atlet. Men herregud, det märktes att hon hade talang. Hon blev duktig väldigt snabbt.
Hur kommer det sig att just ni har lyckats då, att ta er till ett OS?
– Jag tror att vi har hittat ett sätt att träna, och leva, som har fungerat väldigt bra hittills. Små steg i taget, vinnarskalle och ett driv att hela tiden vilja bli bättre. Sedan tycker jag också väldigt mycket om det jag gör och de jag gör det tillsammans med, det ger en fin balans som är viktig, säger Maja.
Oxelösundstränarna Robert Söderlind Odin och Kristina Andersson har kommit Maja Åskag väldigt nära under de åtta år de tränat tillsammans.
"Som en familj vid sidan av familjen"
Tränarna och Maja har kommit varandra väldigt nära under åren som gått sedan hon följde med sin kompis på den där första träningen.
– Vi kan vara väldigt öppna och ärliga med varandra, inget skitsnack. Vi har blivit bra på att läsa av varandra. Har någon haft en dålig dag så märks det, då trycker vi kanske inte på lika hårt. Att ha en så bra relation med sin atlet är fantastiskt, säger Robert Söderlind Odin.
– Vi har blivit som en liten familj utanför familjen, flikar Maja in.
Maja Åskags grundstyrka kommer ursprungligen från gymnastiken, som hon slutade med kort efter att hon fann friidrotten som 13-åring.
Vad gäller själva tränandet gör Oxelösundstränarna saker och ting lite annorlunda jämfört med många andra inom sporten.
– Maja har en väldig grundstyrka. Den väljer vi att förvalta och utveckla. Jag sköter planeringen av säsongen och tränar Majas styrka utifrån hur vi vill att den ska vara under olika perioder av året, förklarar Kristina Andersson.
– Sedan sätter jag löp– och hopptekniken. Jag är inte lika strukturerad, medger Robert Söderlind Odin med ett skratt.
Från den soldränkta balkongen utstrålar trion ett imponerande lugn, trots att det bär av mot Paris om mindre än ett dygn. Där väntar kalabaliken i OS-byn, sängar av papp och allmän uppståndelse.
Utsikten från en pappsäng i OS-byns Sverigehus. "Jag tänker att jag får prova den först, är den för oskön så får vi väl lösa en bäddmadrass eller så. Det är inget jag oroar mig för", säger Maja Åskag om sovfaciliteterna i Paris.
Vågar vi hoppas på medalj?
– Nja, kanske inte, men det är inget jag oroar mig för. Trestegshoppare brukar vara som bäst närmre 30, så de stora målen är 2028 och 2032. Når vi final är vi väldigt nöjda. Jag ska se till att se och lära, göra mitt bästa och njuta, säger OS-debutanten.
Får de till balansen på rätt sätt kan ändå Carolina Klüfts svenska rekord på 14.29 behövas skrivas om.
– Hon har den längden i sig, och en bit till faktiskt. Allt måste bara klaffa samtidigt, och hon brukar få till sina bästa hopp när det verkligen gäller, avslutar Oxelösundstränarna.
Maja Åskags personbästa inför de olympiska spelen är 14.27, endast 2 centimeter kortare än Carolina Klüfts svenska rekord.