Han har precis vurpat ("det ingår ju") och brutit en tävling för tredje gången på trettio år men det är kamratskapen där ute i skogen som Widqvist vill tala om.
– Skadorna är inte särskilt allvarliga i den här sporten. Det är klart, det blir lite ben, armbågar och en och annan rygg som går sönder men jämfört med motocross eller enduro är det ingenting.
– Aggressionsnivån är väldigt låg. Istället lär vi av varandra.
Trial går i korthet ut på att klara olika hinder utan att tvingas sätta fötterna i marken. Gör man det får man, beroende på situationen, en eller flera prickar. Banan, som innehåller tio olika sektioner, åks två gånger. Minst antal prickar vid tävlingens slut vinner. Under söndagen fanns ett antal olika klasser, med olika svårighetsgrader på sina banor.
– Man åker i den klassen man själv känner att man klarar. Många går ner en nivå när de blir äldre för att de inte håller samma nivå som tidigare.
– Här åker vi i gäng om sex. När en kör tittar de andra på, så vi lär av varandra. Det skulle vara meningslöst för mig att köra med elitåkarna – jag kan inte titta på dem och sen ta efter – så det är bäst att hänga med folk på samma nivå som en själv.
29 förare kom till start under söndagen. Arrangemanget var en av totalt åtta deltävlingar i Östtrial.