Hans Dahlberg i NMS visar en av portarna i den här sektionen. Här ska juniorförarna ta sig igenom. Tävlingen är et led i föreningens 100-årsjubileum.
Regnet strilar sakta ned.
– Det kommer att bli perfekt underlag. I helgen när vi var ute och fixade lite var det sommarväglag, jättetorrt i sektionerna och vi var rädda att det skulle gå för snabbt. Men nu är vi tillbaka på höstnivå, säger tävlingsledaren Hans Dahlberg i Nyköpings MS.
Han har just visat tidningen hur elitförarna ska ta sig an en av tolv sektioner på banan (se tv).
– Svårighetsgrad? Åtta av tio, säger han med ett skratt.
Tävlingen, som har en individuell del (lördag) och en för lag (söndag), är bra publikanpassad. En av sektionerna kan man till och med som rullstolsburen ta sig fram till.
– Vi har två till som ligger vid skjutbanan som man kan nå via en grusväg. För de riktigt dedikerade finns det även en del som ligger lite längre in i skogen, men halva tävlingen avgörs inom en radie på 200 meter. De flesta åskådare brukar följa med förarna runt (fyra kilometer), men jag brukar säga att man ska gå mot tävlingsriktningen i stället. Då möter man förarna i stället.
Vad ska man som publik tänka på?
– Då följer man den här vägen från speedwaydepån, medan förarna åker inne på crossbanan. Här nere finns det ingen risk att krocka med dem, men ute i skogen får man se upp lite.
Vid klubbens SM-tävlingar hade man 50 åskådare, nu hoppas man på betydligt mer. Hans Dahlberg som brinner för den lilla motorsporten – bara 385 licensierade förare i Sverige – säger att grunden till nästan all åkning finns i just trial.
I den här sporten gäller det nämligen att hålla tungan rätt i mun och balansera. Man får absolut inte sätta fötterna i marken när man är inne i en sektion. Ju färre prickar man har i protokollet vid målgång desto högre upp i resultatlistan kommer man.
– I en sektion finns det en observatör och en funktionär som klipper ett kort som föraren har med sig runt hela banan. Det är det kortet som till slut berättar hur många prickar man fått totalt.
De olika pilarna visar hur många svårigheter olika klasser ska ta sig igenom under en sektion. Eliten kör efter de röda trianglarna, damerna efter de gula.
Föraren har 90 sekunder att ta sig igenom en sektion och triangelns färger visar vilka portar man ska ta sig över och från vilken riktning. I sektionen vi besökte hade eliten sex hinder medan damklassen bara två. Råkar man börja från fel port för sin klass får man fem prick och har förlorat den sektionen direkt.
Klippblocken är höga och de ser oövervinnerliga ut.
– De har någon form av frikort på tyngdlagen och så har de ingen självbevarelsedrift, skämtar Hans Dahlberg.
Tävlingen har lockat 90 deltagare från hela Norden samt de baltiska länderna och 29 lag.