Nyköpingsboende Hampus Lithén har nyligen bytt klubb från Trosa Atletik till Sverigeledande HAK Greppet i Helsingborg. Lämpligt nog slog Lithén till med 204 kilo i favoritdisciplinen stöt. Det är lika med inofficiellt svenskt rekord i supertungvikt, plus 109 kilo.
Lyftet var solklart men det krävs ändå högre utbildade domare än vi seriematchen där Hampus nya klubb just tog greppet på högsta grundserien i tyngdlyftning i landet. HAK leder serien och bör vara givet när medaljerna ska delas ut till sist i finalen på lag-SM i november.
– Välkomna extratävlingar för mig. Och det kändes bra. Jag har ju känt på träning att jag minst sagt har sådana vikter i kroppen. Men det var väldigt skönt att få sätta pers när jag inte alls var toppad – en bra debut i nya klubben, säger Hampus Lithén.
Det var värdefullt att få med sig resultatet nu när uppladdningen inför EM i Moskva i början av april inleds.
– Ja, det öppnar upp att få veta om att 204 inte är några problem. Det talar för 205 kilo som andravikt på EM för att kunna avsluta med att testa på något riktigt stort.
I Helsingborg var serien 185, 195 och 204.
– Nu har jag bättre fart på stången; behagligare resning.
Det såg påfallande lätt ut även i det första momentet.
– Det måste det göra – hamnar man fel så är man chanslös. Men det är ändå en enorm skillnad på 185 och 204.
Hur långt ifrån max var du?
– Lite bättre form och mera press på mig så finns det tio kilo till där jag står nu. Från ställning har jag stött 220 kilo på träning, vilket är en annan sak – men jag vet att det finns mycket mera än 204 nu.
Han är ovanligt skadefri på första träningen sedan hemkomsten från ett miniläger i Helsingborg med många nya infallsvinklar.
– Tränarna har kompetens som klart överstiger min egen – med de små detaljerna som är lätt att missa. Framför allt i ryck. Nu chansade jag på att öka 15 kilo efter de 145 som jag tog för laget och det var lite för mycket – den här gången. Men det kommer där också, säger Hampus som påfallande rappt hamrade upp vikterna i ryckträningen.
Tre–fyra killar som är på SM-medaljsnivå sparrade och lika många tränare gav ny input.
– Jag har haft en tendens att träna sönder mig. Jag sätter hårt mot hårt; går det dåligt ökar jag träningsmängden; känner trygghet i att kroppen nu mår ganska bra. Är man totalt nedtränad missar man det tekniska och bryter ner sig.